I granskningen ingår en systematisk översikt [1] där 10 RCT-studier och 2 observationsstudier är inkluderade samt ytterligare en RCT-studie [2]. Slutsatserna baseras på 714 personer (358 personer i kontrollgrupp) för effektmåtten negativa symtom, 286 personer (154 personer i kontrollgrupp) för effektmåtten positiva symtom, 299 personer (151 personer i kontrollgrupp) för effektmåttet humörsymtom, och 227 personer (157 personer i kontrollgrupp) för effektmåttet som handlar om psykopatologiska symtom.
De flesta studier som ingick i översikten innehöll gruppterapier och en blandning mellan receptiv och expressiv terapi. RCT-studien innehöll gruppterapi samt receptiv musikterapi. I både den systematiska översikten och RCT-studien fick kontrollgrupperna sedvanlig behandling. I denna granskning har Mössler med kollegor, 2011 [3] exkluderats då den baserades på samma studier som Tseng med kollegor, 2016 [1].
I den systematiska översikten undersöks om det finns skillnader mellan sessioners längd, frekvens och innehåll. Det finns begräsningar i rapporteringen angående exkludering av studier, dock på grundval av den tidigare systematiska översikten av Mössler med kollegor [3], och exkludering har skett i enlighet med studiens syfte och forskningsfråga. RCT-studien har rapporterat bortfall på ett bristfälligt sätt. Den systematiska översikten av Tseng med kollegor, 2016 [1] baseras endast på sökningar i PubMed och saknar förteckning över exkluderade studier. Sökord var endast ”music therapy” och ”schizophrenia” vilket kan ha påverkat utfallet av sökning och därmed exkluderingen. En korrigering av artikeln har gjorts i maj 2016 gällande värden beräknade enligt Hedges som dock inte påverkar signifikansen av behandling. Studien av Kavak med kollegor, 2016 [2] saknar redovisning av bortfall och det är oklart vilka det var som utförde själva testerna.
När det gäller generella psykopatologiska symtom är resultaten något oklara. I den systematiska översikten [1] kunde inte några signifikanta resultat påvisas när det gäller generella psykopatologiska symtom, medan signifikans uppvisades i RCT-studien [2]. Detta kan bero på att studierna som ingick i översikten använde sig av SANS, PANSS, BPRS och SDS medan RCT:n endast använde BPRS och CDSS. Intressant är att båda dessa studier till skillnad mot tidigare studier, uppvisar signifikans gällande positiva symtom. Detta kan bero på interventionernas design, det vill säga om det är fråga om individuella sessioner eller gruppsessioner samt om sessionerna innehåller receptiv eller expressiv musikterapi. I översikten framkommer att sessionernas frekvens, duration, antal och terapiernas duration som helhet, inte visar skillnader i behandlingseffekter. Detta skiljer sig från tidigare studier [3, 4] där större mängd behandling uppvisar högre signifikans än mindre mängd behandling. Viss positiv effekt visas på kognitiva funktioner, uppmärksamhet och motorik samt hallucinationer och vanföreställningar. Dessa effekter bygger dock på endast ett fåtal studier varför mer forskning behövs. Mer forskning på musikterapeutiska sessioners innehåll behövs också, likväl som på effekter gällande musikterapi och positiva symtom i form av aggressivt beteende samt olika grader av schizofreni.