Misstänkt demenssjukdom – Strukturerad utredning av funktions- och aktivitetsförmåga som en del i den basala demensutredningen

Hälso- och sjukvården bör erbjuda en strukturerad utredning av funktions- och aktivitetsförmågan som en del i den basala utredningen till personer med misstänkt demenssjukdom.
Bör erbjudas
Kan erbjudas
Kan erbjudas i undantagsfall
Bör inte erbjudas
Endast i forskning och utveckling
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Icke-göra
FoU
Information
Stäng

Rangordning 1–10

Detta är åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet. Dessa åtgärder ger stor nytta vid de aktuella hälsotillstånden alternativt stor nytta i förhållande till kostnaden. Siffran 10 anger åtgärder som ger liten eller mycket liten nytta i förhållande till kostnaden.

Icke-göra

Icke-göra innebär att åtgärderna bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att åtgärderna inte ger någon nytta, att åtgärderna är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU

FoU står för forskning och utveckling. Till FoU hänförs åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Öppna alla +

Motivering till rekommendation

Enligt beprövad erfarenhet ökar åtgärden möjligheten att ställa korrekt diagnos. Åtgärden ger dessutom underlag för fortsatt vård- och omsorgsplanering.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Basal demensutredning

Socialstyrelsen bedömer att rekommenderade åtgärder i den basala demensutredningen kommer att påverka hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens resursfördelning, eftersom inte alla erbjuds de undersökningar som ingår i en fullständig basal utredning. Dessutom skulle väntetiderna till en basal utredning behöva minska och fler personer skulle behöva erbjudas en basal demensutredning. Myndigheten bedömer att kostnaden för kompletterande undersökningar i 8 000–10 000 ofullständiga basala demensutredningar motsvarar omkring 24–30 miljoner kronor per år i ökade kostnader för hälso- och sjukvården på nationell nivå. Organisationen av vem som ansvarar för de basala demensutredningarna, eller delar av dem, varierar i landet och ytterligare resurser behöver tillföras där utredningarna ska genomföras. Det saknas underlag för att bedöma storleken på resurstillskott för att minska väntetider och öka antalet personer som erbjuds basal demensutredning. I en svensk studie [1] uppskattades det genomsnittliga antalet diagnostiska tester i en basal demensutredning inom primärvården till 2,8 med en genomsnittlig kostnad på cirka 7 000 kronor per utredning uttryckt i 2015 års priser.

Enligt kvalitetsregistret SveDem genomför omkring 90 procent eller mer av verksamheterna inom primär- och specialistvården klocktest. Motsvarande andel för strukturell hjärnavbildning med antingen datortomografi eller magnetresonanstomografi är 80 procent inom primärvården medan i princip alla får denna undersökning vid specialistenhet. Det finns inte statistik över hur stor andel av de basala utredningarna av demenssjukdom som använder bedömningsinstrumentet RUDAS (The Rowland Universal Dementia Assessment Scale) eller som inkluderar intervjuer med anhöriga. Det saknas även statistik över hur många som genomgår en strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga, men andelen som genomgår en undersökning av en arbetsterapeut uppgår till cirka 30 procent inom primärvården.

Statistiken i SveDem omfattar cirka 7 300 nyregistrerade personer med demenssjukdom år 2015. I SveDem betraktas en basal demensutredning som fullständig om MMSE-SR, klocktest, blodprover och strukturell hjärnavbildning har genomförts. För år 2015 rapporterade SveDem att 88 procent av de som undersöktes inom specialistvården genomgick en fullständig basal utredning medan motsvarande andel för primärvården var 70 procent [2]. Antalet personer som insjuknar i demenssjukdom varje år beräknas vara större än de som registreras i SveDem.

Tidigare uppskattade man att 24 000 personer insjuknade i demenssjukdom varje år, men nya bedömningar utifrån senare svenska data pekar på att det är färre som insjuknar. Aktuella skattningar tyder på att omkring 20 000 personer insjuknar årligen i demenssjukdom. Det är inte nödvändigt att samtliga personer med misstänkt demenssjukdom genomgår en fullständig basal utredning, exempelvis kan en datortomografiundersökning för en multisjuk person i hög ålder innebära en begränsad patientnytta. Beräkningarna av ekonomiska konsekvenser har använt SveDems mål att 90 procent av de basala utredningarna ska vara fullständiga. Det finns begränsat med statistik över hur många basala demensutredningar som genomförs varje år. En tidigare svensk studie uppskattade att hälften av alla basala demensutredningar ledde till en demensdiagnos [3]. En tredjedel av de som undersöktes kan också antas behöva en utvidgad utredning [4]. Utifrån SveDem:s mål att 90 procent av de basala utredningarna ska vara fullständiga, antagandet att 20 000–24 000 personer insjuknar i demenssjukdom årligen och antagandet att lika många till undersöks men inte bedöms ha demenssjukdom, skulle det innebära att ytterligare utredning behöver göras av 8 000–10 000 personer. Underlagen pekar på att det framför allt är strukturell hjärnavbildning med datortomografi samt funktionsbedömning som behöver göras i större utsträckning [1, 2]. Kostnaden för att ytterligare 8 000–10 000 basala demensutredningar skulle bli fullständiga motsvarar 24–30 miljoner kronor. Förutom att många utredningar inte är fullständiga bedömer Socialstyrelsen att det också finns ett mörkertal med många fall av demenssjukdom som inte utreds eftersom inte alla söker vård. Hur många det handlar om är inte känt. Den genomsnittliga väntetiden för att få inleda en demensutredning vid en specialistenhet uppskattas till 30 dagar enligt statistik i SveDem. Utredningstiden i både specialist- och primärvård uppskattas till 56 dagar i genomsnitt, vilket sammantaget också kan påverka hur många som diagnostiseras varje år [2]. Båda dessa faktorer – det vill säga att många fall av demenssjukdom inte utreds och att väntetiderna är långa – betyder att utöver de 8 000–10 000 demensutredningar som behöver kompletteras med en eller flera undersökningar kan fler hela utredningar behöva göras. Socialstyrelsen bedömning är alltså att rekommendationen om basal demensutredning kan minska antalet personer som i dag har odiagnostiserad demenssjukdom, och som i dagsläget inte heller syns i statistiken.

Referenser

  1. Wimo, A, Religa, D, Spangberg, K, Edlund, AK, Winblad, B, Eriksdotter, M. Costs of diagnosing dementia: results from SveDem, the Swedish Dementia Registry. International journal of geriatric psychiatry. 2013; 28(10):1039-44. 2.(SveDem), SD. Årsrapport 2015; 2016.
  2. Jedenius, E, Wimo, A, Stromqvist, J, Andreasen, N. A Swedish programme for dementia diagnostics in primary healthcare. Scand J Prim Health Care. 2008; 26(4):235-40.
  3. Jedenius, E, Wimo, A, Stromqvist, J, Jonsson, L, Andreasen, N. The cost of diagnosing dementia in a community setting. International journal of geriatric psychiatry. 2010; 25(5):476-82.

Kunskapsunderlag

Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad