Demenssjukdom, måttlig till svår – Särskilt boende anpassat för personer med demenssjukdom

Demenssjukdom är en form av kognitiv svikt som beror på specifika sjukdomar i hjärnan. Svikten måste vara uttalad och den kognitiva funktionen sänkt från en tidigare högre nivå. För att kriterierna för demenssjukdom ska vara uppfyllda måste svikten vara så uttalad att arbete eller socialt liv påverkas.

Måttlig demenssjukdom betecknar det skede i demenssjukdomen när personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor. Svår demenssjukdom betecknar det skede när personen behöver ständig tillsyn och hjälp med det mesta. Ett särskilt boende kan tillgodose omfattande behov av tillsyn och omvårdnad när det inte längre är möjligt att bo kvar i ordinärt boende, trots olika stödinsatser. I boendet kan omfattande vård och omsorg ges dygnet runt. Med ett boende som är anpassat för personer med demenssjukdom avses boenden som är småskaliga och vars boendemiljöer är inkluderande. Utformningen behöver anpassas utifrån personens funktionsnivå, som kan påverkas av bland annat ålder och sjukdomsstadium, i enlighet med en personcentrerad vård och omsorg. I ett anpassat boende läggs också stor vikt vid en god kontinuitet bland personalen så att den sjuke inte tvingas möta fler personer i sitt dagliga liv än vad som är nödvändigt.

Med inkluderande boendemiljö för personer med demenssjukdom menas att personalen bekräftar den sjukes upplevelse av tillvaron och understödjer dennas personlighet. En inkluderande boendemiljö främjar också känslan av att vara välkommen i dagliga aktiviteter.

Den inkluderande boendemiljön uppmuntrar och ger möjlighet till delaktighet i det sociala livet genom att arkitekturen gör att personen på ett naturligt sätt når gemensamma utrymmen där aktivitet pågår. En medveten färgsättning kan vara ett stöd, även för personer med svår demenssjukdom, att hitta i boendet. För att skapa en inkluderande boendemiljö kan till exempel tydliga, konkreta skyltar eller pilar användas, liksom kontrasterande färgsignaler i form av dörrfoder kring lägenhetsdörrar. En inkluderande boendemiljö innebär dessutom en miljö som känns bekant för personen med demenssjukdom, vilket exempelvis leder till att hon eller han kan hitta till toaletten så självständigt som möjligt. I en inkluderande boendemiljö är det övergripande tempot lugnt och vårdarbetet tar utgångspunkt i individens personliga rytm.

Ett småskaligt boende består av ett begränsat antal lägenheter, som är fysiskt avgränsade, med vissa gemensamma utrymmen såsom dagrum och matsal. Flera sådana boenden kan finnas i samma fastighet.

För fullständigt underlag, se rekommendation 95 i bilaga Kunskapsunderlag