Demenssjukdom – Diagnostik av munhälsa och ätproblem med strukturerade bedömningsinstrument

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda diagnostik av munhälsa och ätproblem med strukturerade bedömningsinstrument till personer med demenssjukdom.

Prioritet enligt rekommendationsskalan

Rangordning 1–10

Åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet och 10 anger åtgärder med lägst prioritet.

Icke-göra

Åtgärder som bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att en åtgärd inte ger någon nytta, att den är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU (forskning och utveckling)

Åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Bör erbjudas

Kan erbjudas

Kan erbjudas i undantagsfall

Bör inte erbjudas

Endast i forskning och utveckling

Icke-göra

FoU

Motivering till rekommendation

Beprövad erfarenhet talar för att åtgärden medför förbättrat näringsintag och hälsorelaterad livskvalitet. Samtidigt innebär utebliven åtgärd en risk för allvarliga komplikationer.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Demenssjukdom är en form av kognitiv svikt som beror på specifika sjukdomar i hjärnan. Svikten måste vara uttalad och den kognitiva funktionen sänkt från en tidigare högre nivå. För att kriterierna för demens-sjukdom ska vara uppfyllda måste svikten vara så uttalad att arbete eller socialt liv påverkas.

Många personer med demenssjukdom har problem med att äta. Problemen kan till exempel bero på muntorrhet eller dålig tandstatus, vilket kan medföra undernäring, smärtupplevelser, lunginflammation och frätsår i munnen. Upplevelser av smärta från munhålan är särskilt problematiskt när det gäller personer med demenssjukdom eftersom de kan ha svårt att lokalisera smärtan och också svårt att kommunicera sin smärtupplevelse. Ett exempel på en guide som kan användas för riskbedömning av munhälsa är Revised Oral Assessment Guide (ROAG-J). När det gäller att förebygga och behandla ohälsa i munnen anses de metoder som är effektiva för friska, vuxna personer vara effektiva även för äldre personer, med eller utan demenssjukdom.

Personer med svår demenssjukdom kan ha svårt att tolka matsituationen, förstå vad och hur man ska äta, utföra nödvändiga rörelser (dyspraxi) och känna igen nödvändiga objekt (dysgnosi) samt ha koncentrations- och perceptionsproblem. Genom att regelbundet göra en strukturerad bedömning av ätproblem kan problemen förebyggas, upptäckas och behandlas. Det finns ett flertal strukturerade bedömningsinstrument att tillgå, till exempel Edinburgh Feeding Evaluation in Dementia (EdFED), The Self-Feeding Assessment Tool och The Feeding Behavior Inventory. Ett annat sätt att diagnostisera den demenssjukes förmåga att klara ätandet är att utifrån olika strategier (till exempel verbal instruktion) bedöma behovet av hjälp med ätandet.

The European Society for Clinical Nutrition and Metabolism har tagit fram riktlinjer (ESPEN guidelines [1]) som syftar till att ge evidensbaserade rekommendationer om nutritionsbehandlingar till äldre personer med demenssjukdom.

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Diagnostik av munhälsa och ätproblem

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen om diagnostik av munhälsa och ätproblem med strukturerade bedömningsinstrument kommer att påverka hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens resursfördelning och organisation. Eftersom inte alla personer med demenssjukdom får åtgärden regelbundet i dag bedöms antalet riskbedömningar av munhälsa och ätproblem kunna öka. Ohälsa i munnen är vanligt förekommande bland personer som är 65 år och äldre enligt det nationella registret Senior alert som omfattar personer i landstingens, regionernas och kommunernas sociala omsorg. Registret har inte uppgifter som är specifika för personer med demenssjukdom. Socialstyrelsens bedömning är dock att omkring 70 procent av personerna i särskilda boenden har en kognitiv nedsättning och att personer med demenssjukdom utgör en stor mottagargrupp även när det gäller övriga vård- och omsorgsinsatser för personer som är 65 år och äldre [1]. Enligt Senior alert har 43 procent av de 10 000–20 000 personer som kommunernas vård och omsorg bedömer munhälsan hos varje månad risk för ohälsa i munnen [2]. I landstingen och regionerna är motsvarande andel 33 procent. Samtidigt visar data att endast omkring 60 procent av dessa får åtgärder för förbättrad munhälsa. Åtgärderna omfattar då sådant som hjälp med tandborstning och protesrengöring. Därutöver hade 16 procent av alla riskbedömda personer ohälsa i munnen som behöver åtgärdas av tandvården eller läkare. Socialstyrelsen bedömer att hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan öka antalet personer som får riskbedömningar av munhälsa och ätproblem. I de fall där problem med munhälsan identifieras behöver lämpliga åtgärder alltid vidtas. Socialstyrelsen bedömer att fler åtgärder för att förbättra munhälsan på enheter med låg personaltäthet kan medföra ökat resursbehov. Det är också viktigt att kommuner, landsting och regioner har rutiner för att se till att personer med demenssjukdom regelbundet får stöd eller fullständig hjälp med tandborstning och protesrengöring.

Referenser

Nationell utvärdering – Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014. Indikatorer och underlag för bedömningar. 2014
Munbedömning enligt ROAG (Revised Oral Assessment Guide) i Senior Alert (Power point slides) 2016

Kunskapsunderlag

För fullständigt underlag, se rekommendation 33 i bilaga Kunskapsunderlag

Åtgärdens effekt

För fullständigt underlag, se rekommendation 33 i bilaga Kunskapsunderlag

För personer med demenssjukdom och ätproblem bidrar en strukturerad bedömning av svårigheterna med att äta till förbättrat näringsintag och hälsorelaterad livskvalitet, jämfört med om de inte fått åtgärden (konsensus)
Åtgärden har inga negativa konsekvenser för personer med demenssjukdom som får åtgärden (konsensus)

Granskade studier

Studier som ingår i granskningen

Hälsoekonomiskt underlag

Kostnad per effekt av åtgärd

Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar. (Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.)

Resultat och metod

Tillståndets svårighetsgrad

Kontakta oss

Har du frågor eller synpunkter? Kontakta oss på digitala-nationella-riktlinjer@socialstyrelsen.se

Demenssjukdom – Diagnostik av munhälsa och ätproblem med strukturerade bedömningsinstrument

Öppna beskrivning för: information om prioritetsskalan Prioritet enligt rekommendationsskalan

Motivering till rekommendation − Stäng Motivering till rekommendation

Beskrivning av tillstånd och åtgärd + Öppna Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser + Öppna Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Diagnostik av munhälsa och ätproblem − Stäng Diagnostik av munhälsa och ätproblem