ADHD (Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning)

Adhd (attention deficit hyperactivity disorder) innebär uppmärksamhetsstörning med eller utan samtidig hyperaktivitet eller impulsivitet. Bristande impulskontroll kan leda till ogenomtänkta beslut samt en ökad risk för konflikter och relationsproblem. Vanliga tilläggssymtom vid adhd är ökad stresskänslighet, sömnsvårigheter, ätstörningar, pendlande energitillgång och humörsvängningar. Begränsningarna påverkar individernas anpassningsförmåga i olika miljöer (t.ex. på fritiden, i hemmet, på arbetsplatsen, i studiemiljö) vilket kan ge ett livslångt behov av återkommande stöd i vardagsliv och arbete. Adhd kommer till uttryck tidigt i livet med påtaglig påverkan på beteende och funktionsförmåga. Diagnosen kan ofta ställas i barndomen, men vissa personer får inte diagnos förrän i vuxen ålder. Adhd anses i de flesta fall vara ärftligt betingad. Hos cirka 50 procent av patienter med adhd förbättras tillståndet i vuxen ålder, även om många har en kvarstående funktionsnedsättning. De med kvarstående begränsningar kan betraktas ha en långsiktig eller livslång funktionsnedsättning med mycket varierande konsekvenser vad gäller funktion, beroende på symtomens svårighetsgrad, svar på behandling, kompenserande individuella resurser, levnadsomständigheter och samhällsstruktur. För många kan behandling med läkemedel lindra symtomen. En utveckling av olika psykoterapeutiska och psykopedagogiska behandlingsmetoder pågår.

Adhd ger funktionsnedsättningar som innebär stora och varaktiga problem med uppmärksamhet, minnesfunktioner, impulskontroll, reglering av emotioner och som ger problem med bl.a. nedsatt koncentrationsförmåga och psykisk uthållighet.

I vuxen ålder leder symtomen till svårigheter i att hantera stress, aktivitetsreglering, planera, passa tider, ta till sig information, arbeta uthålligt och målmedvetet samt svårigheter att påbörja och avsluta aktiviteter och att planera och organisera aktiviteter. Symtomen kan bl.a. leda till svårigheter att tillägna sig och fullfölja teoretiska studier.

Genom tidig identifiering av adhd-problematik, information och anpassade stöd- och behandlingsinsatser kan man ofta förebygga försämring, socialt utanförskap och kanske ytterligare psykisk ohälsa. Anpassning av fysisk miljö, arbetsuppgifter samt individuellt utprovat kognitivt stöd, såsom tids- och planeringshjälpmedel, kan underlätta återgång i arbete.