Afasi efter stroke – Kommunikationspartnerträning för närstående

Hälso- och sjukvården bör erbjuda kommunikationspartnerträning för närstående till personer som har afasi efter stroke.
Bör erbjudas
Kan erbjudas
Kan erbjudas i undantagsfall
Bör inte erbjudas
Endast i forskning och utveckling
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Icke-göra
FoU
Information
Stäng

Rangordning 1–10

Detta är åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet. Dessa åtgärder ger stor nytta vid de aktuella hälsotillstånden alternativt stor nytta i förhållande till kostnaden. Siffran 10 anger åtgärder som ger liten eller mycket liten nytta i förhållande till kostnaden.

Icke-göra

Icke-göra innebär att åtgärderna bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att åtgärderna inte ger någon nytta, att åtgärderna är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU

FoU står för forskning och utveckling. Till FoU hänförs åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Öppna alla +

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en stor svårighetsgrad. Åtgärden leder till förbättrad kommunikationsförmåga och ökad delaktighet och livskvalitet hos både patienten och den närstående. Det vetenskapliga underlaget för åtgärden är otillräckligt, men åtgärden har stöd i beprövad erfarenhet enligt ett systematiskt konsensusförfarande.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Behandling vid afasi

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationerna om intensiv språkträning och kommunikationspartnerträning för närstående kommer att påverka hälso- och sjukvårdens resursfördelning och organisation. Detta eftersom vi bedömer att hälso- och sjukvården kan öka antalet personer som får aktuella åtgärder vid afasi samt att ytterligare personal som kan utföra dessa åtgärder förväntas krävas. Det råder i vissa delar av landet även brist på logopeder, vilket också innebär en organisatorisk utmaning.

Rekommendationen skulle innebära en ökad kostnad för hälso- och sjukvården på uppskattningsvis 21 miljoner kronor per år på nationell nivå (se nedan för beräkningar för respektive åtgärd).

Skattningarna som beräkningarna baseras på redovisas i bilagan Skattning och bedömning av kostnader – behandling vid afasi.

Intensiv språklig träning

Cirka 20 procent av de 14 500 personer som är aktuella för rehabiliteringsinsatser efter en stroke uppskattas ha kvarstående språksvårigheter. Det innebär cirka 2 900 personer på nationell nivå. Utifrån antagandet att hälften av dessa personer är aktuella för intensiv afasibehandling, uppskattas rekommendationen innebära att 1 450 personer kan erbjudas intensiv språkträning i stället för lågintensiv språkträning (enligt nuvarande förhållanden).

Socialstyrelsen bedömer vidare att intensiv språkträning kräver cirka 60 timmars träning hos logoped per person. Det kan jämföras med cirka 25 timmar hos logoped per person vid lågintensiv språkträning (en skillnad på cirka 35 timmar).

Baserat på dessa antaganden beräknas det för hela Sverige krävas ytterligare cirka 31 logopeder inom hälso- och sjukvården på nationell nivå (35 timmar × 1 450 individer = 50 750 timmar, det vill säga 31 heltidstjänster). Beräkningen av antalet nya tjänster utgår från antagandet att en heltid innebär 1 645 timmar per år (50 750/1 645 = 30,6).

Sammantaget beräknas därmed behovet av ytterligare personal innebära en ökad kostnad för hälso- och sjukvården på cirka 15 miljoner kronor per år (31 × 480 000 kronor i årslön).

Kommunikationspartnerträning för närstående

Cirka 20 procent av de 14 500 personer som är aktuella för rehabiliteringsinsatser efter en stroke uppskattas ha afasi. Det innebär cirka 2 900 personer på nationell nivå. Utifrån nuvarande förhållanden, och utifrån antagandet att närstående inte får kommunikationspartnerträning i dag, uppskattas rekommendationen innebära att ytterligare cirka 2 900 personer är aktuella för åtgärden. Socialstyrelsen bedömer vidare att åtgärden kräver cirka 7 timmar hos logoped per närstående, om träningen ges i 1 timme vid 6–8 tillfällen.

Baserat på dessa antaganden beräknas det krävas ytterligare cirka 12 logopeder på nationell nivå (7 timmar × 2 900 individer = 20 300 timmar, det vill säga 12 heltidstjänster). Beräkningen av antalet nya tjänster utgår från antagandet att en heltid innebär 1 645 timmar per år (20 300/1 645 = 12,3).

Sammantaget beräknas därmed behovet av ytterligare personal innebära en ökad kostnad för hälso- och sjukvården på cirka 6 miljoner kronor per år (12 × 480 000 kronor i årslön).

Kunskapsunderlag

Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad