Misstänkt depression eller ångestsyndrom, vuxna – SCID-I eller MINI som komplement till klinisk bedömning vid diagnostik i specialiserad vård

Hälso- och sjukvården bör erbjuda SCID-I eller MINI som komplement till den kliniska bedömningen vid diagnostik i den specialiserade vården till vuxna personer med misstänkt depression eller ångestsyndrom.
Bör erbjudas
Kan erbjudas
Kan erbjudas i undantagsfall
Bör inte erbjudas
Endast i forskning och utveckling
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Icke-göra
FoU
Information
Stäng

Rangordning 1–10

Detta är åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet. Dessa åtgärder ger stor nytta vid de aktuella hälsotillstånden alternativt stor nytta i förhållande till kostnaden. Siffran 10 anger åtgärder som ger liten eller mycket liten nytta i förhållande till kostnaden.

Icke-göra

Icke-göra innebär att åtgärderna bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att åtgärderna inte ger någon nytta, att åtgärderna är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU

FoU står för forskning och utveckling. Till FoU hänförs åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Öppna alla +

Motivering till rekommendation

Tillståndet har liten till mycket stor svårighetsgrad. Åtgärden ökar förutsättningen för att en korrekt diagnos ställs. MINI och SCID-I fungerar väl som komplement till en noggrann klinisk bedömning vid diagnostik av depression och ångestsyndrom. Det är av stort värde att den kliniska bedömningen och MINI eller SCID-I görs av samma bedömare. MINI och SCID-I kan även ge viktig information om eventuell samsjuklighet, som missbruk eller beroende.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Diagnostik

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationerna om MINI eller SCID-I som komplement till den kliniska bedömningen vid diagnostik av depression och ångestsyndrom, på kort sikt kommer att öka hälso- och sjukvårdens kostnader. På längre sikt förväntas dock hälso- och sjukvårdens kostnader minska i och med att fler personer får en korrekt diagnos och kan få adekvat behandling i tid. Enligt en stor systematisk översikt från år 2012 får endast cirka hälften av patienterna med depression rätt diagnos hos distriktsläkare [1].

Detta bekräftas av kartläggningar genomförda i primärvården enligt remissvar från regionerna.

Socialstyrelsen bedömer att användningen av intervjuformulär (som MINI och SCID-I) medför att en del av de kostnader som är förknippade med depression och ångestsyndrom kan undvikas för en andel patienter genom korrekt diagnos och efterföljande behandling. De direkta kostnaderna för hälso- sjukvården när det gäller depression har i två svenska studier beräknats till i genomsnitt cirka 32 000 kronor per år och patient (2015 års värde). Den totala årliga samhällskostnaden uppgår i samma studier till i medel cirka 156 000 kronor per år och patient [2, 3].

En strukturerad intervju med MINI tar cirka 30 minuter att genomföra [4] medan den semistrukturerade intervjun med SCID tar cirka 60 minuter [1]. Kostnaderna för utbildning i att använda instrumenten är svåra att bedöma då det är svårt att uppskatta hur stor andel personal som behöver utbildas. Utifrån antagandet att kostnaden för utbildningsinsatsen är försumbar över tid (eftersom den då fördelas på ett stort antal patienter), kan kostnaden för intervjuerna i stället utgå från kostnaden för ett läkarbesök. Socialstyrelsen har i sin bedömning då utgått från en kostnad på 1 500 kronor för ett läkarbesök inom primärvården [5] samt en behandlingskostnad på 17 000 kronor vid diagnostiserad depression (den högsta kostnaden i skattningarna för behandling av depression, se bilagan Metodbeskrivning). För att åtgärden (det vill säga en klinisk bedömning kompletterad med en strukturerad eller semistrukturerad intervju) ska bekosta sig själv krävs det då att hälso- och sjukvården kan fånga upp och framgångsrikt behandla ytterligare 1 av 10 patienter.

Dessa beräkningar gäller primärvården. Inom specialistvården är kostnaden per vårdkontakt högre [6], vilket medför att det även blir dyrare att genomföra intervjuerna. Andelen patienter som får diagnosen depression eller ångestsyndrom är dock högre inom specialistvården och därmed rimligen även den andel patienter som kan bli korrekt diagnostiserade genom strukturerade intervjuer.

Flera sjukvårdsregioner påtalar i sina remissvar att diagnostik med MINI och SCID kommer kräva mer resurser både för att täcka utbildningsinsatserna men även för den extra tid och administration intervjuerna kommer att innebära. Dessutom påtalas en risk för överdiagnostisering, vilket tillsammans med den ökade resursåtgången kan göra verksamheter ineffektiva och försämra tillgängligheten. För att komma till rätta med det är det exempelvis viktigt att se till att personalen får adekvat utbildning och att både MINI och SCID alltid är ett komplement till den kliniska bedömningen.

Kostnaderna för ångestsyndrom är ungefär desamma som för depression [7]. Dock saknas studier för den diagnostiska tillförlitligheten av MINI och SCID-I vid ångestsyndrom.

Referenser

  1. Diagnostik och uppföljning av förstämningssyndrom. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: SBU; 2012. Rapport 212.
  2. von Knorring, L, Akerblad, AC, Bengtsson, F, Carlsson, A, Ekselius, L. Cost of depression: effect of adherence and treatment response. European psychiatry : the journal of the Association of European Psychiatrists. 2006; 21(6):349-54.
  3. Sobocki, P, Ekman, M, Agren, H, Krakau, I, Runeson, B, Martensson, B, et al. Resource use and costs associated with patients treated for depression in primary care. The European journal of health economics : HEPAC : health economics in prevention and care. 2007; 8(1):67-76.
  4. Pettersson A. Use of a structured interview to support diagnosis of depression and anxiety disorders in primary care. Doktorsavhandling. Stockholm: Karolinska Institutet; 2017.
  5. Södra Regionvårdsnämnden. Regionala priser och ersättningar för Södra Sjukvårdsregionen 2016. Hela prislistan 2016. Hämtad 2016-05-27 från http://www.skane.se/Upload/Webbplatser/Sodra%20regionvardsnamnden/prislista/2016/helaprislistan2016.pdf.
  6. Sveriges Kommuner och Landsting. Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling; 2012.
  7. Ekman, M, Granstrom, O, Omerov, S, Jacob, J, Landen, M. Kostnader for bipolär sjukdom, depression, schizofreni och ångest. Rätt behandlingar kan få stora positiva samhällsekonomiska effekter. Lakartidningen. 2014; 111(34-35):1362-4.

Kunskapsunderlag

Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad