Misstänkt psykos – Hög tillgänglighet till psykiatrisk bedömning av vårdbehov

Oupptäckt psykos innebär ett stort lidande för såväl den drabbade individen som närstående. Tidig upptäckt kan förbättra livskvaliteten och möjligtvis även prognosen på sikt. Det ligger i sjukdomens natur att den drabbade sällan söker specifikt för psykotiska symtom då sjukdomsinsikt och därmed behandlingsmotivation ofta är begränsad. Det är därför inte ovanligt med mycket långvariga förlopp av obehandlad psykos.

Hög tillgänglighet till bedömning av vårdbehov handlar främst om att i rätt tid ge ett professionellt bemötande och föra dialog med patienten, med respekt och inlevelseförmåga, med syfte att möjliggöra tidig upptäckt av psykos. Personer med misstänkt psykos behöver få hjälp att komma i kontakt med kompetent personal som kan ge ett sådant bemötande och en kompetent bedömning, så att adekvata fortsatta insatser möjliggörs. Hög tillgänglighet ställer också krav på fysisk tillgänglighet, som telefontillgänglighet, öppethållande, bemanning och personalorganisation, både gentemot patienter och anhöriga som söker hjälp och gentemot andra aktörer som söker hjälp för en persons räkning. Det kan gälla primärvården, socialtjänsten, skolan eller andra. Internationellt benämns team för snabb specialistbedömning av personer med misstänkt psykos ofta Early Detection teams, vilket är ett exempel på en modell för att arbeta med hög tillgänglighet.

För fullständigt underlag, se rekommendation 44 i bilaga Kunskapsunderlag

Kostnad per effekt av åtgärd

Studier visar på stora möjliga samhällsbesparingar till följd av snabb specialistbedömning, och besparingarna uppstår till följd av minskad hälso- och sjukvård, ökad produktion och deltagande i utbildning samt minskad risk för både mord och självmord. Då evidens saknas för samtliga dessa effektmått går det emellertid inte att bedöma den sanna kostnadseffektiviteten av insatserna. (Studier visar på stora möjliga samhällsbesparingar till följd av snabb specialistbedömning, och besparingarna uppstår till följd av minskad hälso- och sjukvård, ökad produktion och deltagande i utbildning samt minskad risk för både mord och självmord. Då evidens saknas för samtliga dessa effektmått går det emellertid inte att bedöma den sanna kostnadseffektiviteten av insatserna.)