Demenssjukdom, måttlig till svår – Särskilt boende anpassat för personer med demenssjukdom

Socialtjänsten bör erbjuda särskilt boende som är anpassat för personer med demenssjukdom till personer med måttlig till svår demenssjukdom.
Bör erbjudas
Kan erbjudas
Kan erbjudas i undantagsfall
Bör inte erbjudas
Endast i forskning och utveckling
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Icke-göra
FoU
Information
Stäng

Rangordning 1–10

Detta är åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet. Dessa åtgärder ger stor nytta vid de aktuella hälsotillstånden alternativt stor nytta i förhållande till kostnaden. Siffran 10 anger åtgärder som ger liten eller mycket liten nytta i förhållande till kostnaden.

Icke-göra

Icke-göra innebär att åtgärderna bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att åtgärderna inte ger någon nytta, att åtgärderna är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU

FoU står för forskning och utveckling. Till FoU hänförs åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Öppna alla +

Motivering till rekommendation

Beprövad erfarenhet talar för att småskaliga och inkluderande boendemiljöer har positiv effekt på viktiga effektmått såsom BPSD, självständighet och social delaktighet för personen med demenssjukdom.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Särskilt boende

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen om särskilt boende som är anpassat till personer med demenssjukdom kommer att påverka socialtjänstens resursfördelning. Anledningen är att fler särskilda boenden behöver anpassas till personer med demenssjukdom. Det saknas i nuläget entydiga definitioner av hur många boende det bör vara på en enhet för att den ska klassificeras som småskalig. I Socialstyrelsens kommun- och enhetsundersökning om vård och omsorg om äldre 2012 angav nästan 75 procent av demensboendena att deras enheter omfattar 10 rum eller färre. Det vanligaste var att enheterna omfattade 8 rum [1]. Socialstyrelsens bedömning är att många särskilda boenden är småskaliga redan i dag. De kommuner som inte har småskaliga särskilda boenden behöver dock se över hur det särskilda boendets storlek påverkar möjligheten att erbjuda personcentrerad vård och omsorg för personer med demenssjukdom. På kort sikt kan detta innebära ökade kostnader för socialtjänsten. På längre sikt kan det dock bland annat leda till en mer anpassad boendemiljö som kan minska förekomsten av BPSD hos personer med demenssjukdom som bor i särskilt boende. Det saknas underlag för att bedöma omfattningen av inkluderande boendemiljöer i särskilda boenden som är anpassade till personer med demenssjukdom. Det medför att Socialstyrelsen inte kan göra en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna och av hur stora kostnader som kan kopplas till inkluderande boendemiljöer i denna rekommendation.

Referenser

  1. Nationell utvärdering – Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014. Indikatorer och underlag för bedömningar. 2014

Kunskapsunderlag

Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad