Demenssjukdom, kvarvarande psykotiska symtom efter utredning av bakomliggande orsaker och icke-farmakologisk behandling – Andra generationens antipsykotiska läkemedel

Hälso- och sjukvården kan i undantagsfall erbjuda andra generationens antipsykotiska läkemedel till personer med demenssjukdom och kvarvarande psykotiska symtom efter utredning av bakomliggande orsaker och icke-farmakologisk behandling.
Bör erbjudas
Kan erbjudas
Kan erbjudas i undantagsfall
Bör inte erbjudas
Endast i forskning och utveckling
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Icke-göra
FoU
Information
Stäng

Rangordning 1–10

Detta är åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet. Dessa åtgärder ger stor nytta vid de aktuella hälsotillstånden alternativt stor nytta i förhållande till kostnaden. Siffran 10 anger åtgärder som ger liten eller mycket liten nytta i förhållande till kostnaden.

Icke-göra

Icke-göra innebär att åtgärderna bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att åtgärderna inte ger någon nytta, att åtgärderna är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU

FoU står för forskning och utveckling. Till FoU hänförs åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Öppna alla +

Motivering till rekommendation

Tillståndet har mycket stor svårighetsgrad och det finns få alternativa behandlingar. Åtgärden har effekt på viktiga utfallsmått. Åtgärden har allvarliga biverkningar, men bättre biverkningsprofil jämfört med första generationens antipsykotiska läkemedel. Kommentar: Behandlingen är olämplig vid Lewykroppsdemens och vid Parkinson med demens.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Läkemedelsbehandling vid BPSD

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen om läkemedelsbehandling vid BPSD kommer att påverka hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens resursfördelning och organisation, eftersom en minskad användning av antipsykotisk läkemedelsbehandling vid BPSD medför behov av andra arbetssätt och vård- och omsorgsåtgärder för att bemöta dessa symtom. På kort sikt kan verksamheter som ändrar arbetssätt behöva resurstillskott och stöd i förändringsarbetet. På längre sikt är det osäkert om det fortfarande behövs resurstillskott eller om förebyggande arbete och andra åtgärder inom det vanliga omvårdnadsarbetet är tillräckliga. Studier visar att behandling med antipsykotiska läkemedel innebär en ökad risk för allvarliga biverkningar samtidigt som dessa läkemedel bedöms ha liten eller ingen effekt vid BPSD [50]. BPSD-registret angav 2016 som en av sina kvalitetsindikatorer att 38 procent behandlades med olämpliga läkemedel i form av neuroleptika eller lugnande läkemedel som har allvarliga biverkningar. Öppna jämförelser 2016 för vård och omsorg om äldre [1] anger vidare att 8,8 procent av personerna över 75 år på särskilt boende hade förskrivning av minst ett olämpligt läkemedel. Antipsykotiska läkemedel förskrevs också till 4 procent av personerna med demenssjukdom i ordinärt boende och till 16 procent av dem i särskilt boende under år 2015, enligt uppgifter från SveDem [2]. En minskad läkemedelsförskrivning kan därför påverka arbetssätt och resursbehov både i hemtjänsten och vid särskilda boenden. Socialstyrelsens bedömningar av ekonomiska och organisatoriska konsekvenser har utgått från statistik över antalet personer som bor i särskilt boende. Enligt Socialstyrelsens statistikdatabas för äldreomsorg var det 106 000 personer som var 65 år och äldre som hade permanent plats i särskilt boende 2016 (antalet inkluderar personer som avled under året, vilket innebär att totala antalet platser är lägre) [3].

Äldrecentrum har bedömt att 70 procent av personerna i särskilt boende har kognitiv nedsättning [4], vilket då skulle vara cirka 74 000 personer. Ett sätt att bedöma vilket behov av resurstillskott som Socialstyrelsens rekommendationer om läkemedelsbehandling vid BPSD skulle innebära för hälso- och sjukvården och socialtjänsten är att utgå från dessa uppgifter. Om exempelvis andelen personer som förskrivs antipsykotiska läkemedel skulle minska med 6 procentenheter (från omkring 16 procent till omkring 10 procent), skulle det motsvara en minskning med omkring 4 400 behandlade personer. Eftersom de åtgärder som erbjuds till personer med BPSD behöver vara individanpassade och fokusera på att åtgärda symtomens bakomliggande orsaker eller utlösande faktorer påverkar detta socialtjänstens men också hälso- och sjukvårdens organisation av arbetet. De ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av en minskad förskrivning av antipsykotiska läkemedel beror därför på flera faktorer, såsom vilka alternativ till läkemedelsbehandling som redan används i verksamheten och vilken personaltäthet som olika boenden har. Exempelvis kan ett boende med låg personaltäthet komma att behöva anställa fler personer för att kunna erbjuda andra åtgärder till personer med BPSD. Personalen kan också behöva få möjlighet till kompetensutveckling när det gäller att bemöta och behandla personer med BPSD. Graden av förebyggande arbete i kombination med eventuellt utökad utredning av bakomliggande orsaker är central. Detta kan kräva att personaltid frigörs från annat eller läggs till arbetet. Socialstyrelsen bedömer att de landsting och regioner som har hög förskrivning av antipsykotiska läkemedel, tillsammans med berörda kommuner, behöver analysera orsakerna till detta samt konsekvenserna för arbetsorganisationen av en minskad förskrivning.

Referenser

  1. Öppna jämförelser 2015 - Vård och omsorg om äldre. 2016
  2. (SveDem), SD. Årsrapport 2015; 2016.
  3. Statistikdatabas för äldreomsorg.: Socialstyrelsen 2016.
  4. Nationell utvärdering – Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014. Indikatorer och underlag för bedömningar. 2014:

Kunskapsunderlag

Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad