Anhörig till person med demenssjukdom – Avlösning exempelvis i hemmet eller i form av särskilt boende eller dagverksamhet

Socialtjänsten bör erbjuda avlösning, exempelvis i hemmet eller i form av särskilt boende eller dagverksamhet till anhöriga till personer med demenssjukdom.
Bör erbjudas
Kan erbjudas
Kan erbjudas i undantagsfall
Bör inte erbjudas
Endast i forskning och utveckling
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Icke-göra
FoU
Information
Stäng

Rangordning 1–10

Detta är åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet. Dessa åtgärder ger stor nytta vid de aktuella hälsotillstånden alternativt stor nytta i förhållande till kostnaden. Siffran 10 anger åtgärder som ger liten eller mycket liten nytta i förhållande till kostnaden.

Icke-göra

Icke-göra innebär att åtgärderna bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att åtgärderna inte ger någon nytta, att åtgärderna är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU

FoU står för forskning och utveckling. Till FoU hänförs åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Öppna alla +

Motivering till rekommendation

Åtgärden har stöd i beprövad erfarenhet.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

Stöd till anhöriga

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen om utbildningsprogram till anhöriga till personer med demenssjukdom och respektive avlösning, exempelvis i hemmet eller i form av särskilt boende eller dagverksamhet, kommer att påverka hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens resursfördelning och organisation, eftersom en betydande andel av de anhöriga anger att de inte har erbjudits stödinsatser. Enligt SveDem tog primärvården initiativ till stödinsatser för 58 procent av anhöriga till nydiganosticerade personer med demenssjukdom 2015 [1]. Motsvarande andel inom den specialiserade vården uppgick till 80 procent. Vilken typ av insats och vem som gav den framgår inte av statistiken. Jämfört med statistik från föregående år ökar andelen vårdinitierade stödinsatser. Statistiken visar dock inte det faktiska antalet anhöriga som efter erbjudande om anhörigstöd tackar ja och tar emot denna typ av åtgärd. När det gäller erhållna stödinsatser omfattar dessa omkring 67 procent av de anhöriga under de följande fyra uppföljningarna som registreras i SveDem [1]. Preliminära resultat från Socialstyrelsens nationella utvärdering 2017 visar att nästan alla kommuner erbjuder någon form av stödinsats till anhöriga till personer med demenssjukdom, exempelvis utbildning, psykosociala insatser eller stödprogram. Samtidigt var tillgången till anhörigstöd som är anpassat till grupper med särskilda behov betydligt lägre, såsom anhöriga till yngre personer med demenssjukdom respektive anhöriga till personer med demenssjukdom och annat modersmål än svenska (omkring 35 respektive 5 procent av kommunerna). Socialstyrelsens bedömning är att många kommuner erbjuder både utbildningsprogram och avlösning för anhöriga till personer med demenssjukdom. Samtidigt kan primärvården öka sin grad av initiativtagande för stödinsatser till anhöriga i samband med utredning och diagnos av personer med demenssjukdom.

Detta ställer krav på utvecklade och förbättrade rutiner för utredning och diagnos. Även anhörigstöd som är anpassade till särskilda målgrupper kan öka i de flesta kommuner, vilket kan kräva tillskott av resurser för att finansiera exempelvis anpassade korttidsboenden. På längre sikt bedöms kostnaderna minska för kommuner, landsting och regioner eftersom avlösning bidrar till minskad upplevd belastning hos de anhöriga och minskad vårdkonsumtion, både för anhöriga och för personer med demenssjukdom.

Referenser

  1. (SveDem), SD. Årsrapport 2015; 2016

Kunskapsunderlag

Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad