Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom
Här kan du söka efter rekommendationer och indikatorer som ingår i nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demens.
Status: Gäller
Senast uppdaterad: 2017-12-13
Slutversion publicerad: 2017-12-13
Bakgrundsinformation för denna riktlinje
Översikt
Om riktlinjeområdet
Demenssjukdom är en form av kognitiv svikt som beror på specifika sjukdomar i hjärnan. Kognitiv svikt kan förekomma vid ett antal olika tillstånd och sjukdomar. Det finns över 100 mer eller mindre vanliga sjukdomar, ofta neurologiska, som i sin symtombild har kognitiv påverkan. Även vid hög ålder kan den kognitiva förmågan påverkas av andra mer vanliga sjukdomar där kombinationen hög ålder och multisjuklighet kan leda till påtaglig kognitiv nedsättning.
För att kriterierna för demenssjukdom ska vara uppfyllda måste svikten vara uttalad och den kognitiva funktionen sänkt från en tidigare högre nivå. Svikten måste vara så uttalad att arbete eller socialt liv påverkas.
Tidigare har man utifrån demografi och prevalensberäkningar uppskattat antal personer med demenssjukdom i Sverige till 160 000 personer och ett nyinsjuknande på cirka 25 000 personer per år [1]. Ny epidemiologisk forskning tyder på att förekomsten av demenssjukdom bland de äldsta minskat [2, 3] och detta (som dock inte bygger på en systematisk genomgång) ger en lägre total förekomst på cirka 130 000–150 000 personer med demenssjukdom. Antalet personer med demenssjukdom kommer öka kraftigt efter 2020 när det stora antalet personer som föddes på 1940-talet uppnår hög ålder.
När det gäller antal nyinsjuknade saknas motsvarande forskning, men en skattning indikerar att antalet nyinsjuknade är närmare 20 000 personer än 25 000 personer per år. Skattningen av antalet demenssjuka yngre personer är osäker.
Skattningen ovan inkluderar inte personer med lindrig kognitiv störning som inte uppfyller de diagnostiska kriterierna på demenssjukdom. Antalet personer med demenssjukdom samt de med lindrig kognitiv störning är sannolikt över 200 000 personer.
Olika typer av demenssjukdom
Det finns flera olika typer av demenssjukdom. Några av de vanligare demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, Lewykroppsdemens och frontotemporal demenssjukdom. Det finns också så kallad blanddemens som innebär att personer har både vaskulär demens och Alzheimers sjukdom. Debuterar demenssjukdomen före 65 års ålder kallas det för demenssjukdom hos yngre eller tidigt debuterande demenssjukdom.
Demenssjukdom kan ha olika symtom och förlopp beroende på vilken typ av demens personen lider av. En förutsättning för att kunna ge stöd och en god vård och omsorg till personer med demenssjukdom är att personen genomgått en utredning för att fastställa en diagnos som omfattar en bedömning av både sjukdomens typ och stadium.
Vanliga demenssjukdomar
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och symtomen kommer ofta smygande och tilltar efterhand. Typiska tidiga symtom är svårigheter att minnas till exempel namn och händelser i närtid, koncentrationssvårigheter, lätta språkstörningar och nedsatt orienteringsförmåga. Allt eftersom sjukdomen fortskrider ökar dessa symtom och i senare sjukdomsstadium har personer med sjukdomen svårt att kommunicera.
Vaskulär demens kan debutera plötsligt och har ett trappstegsliknande förlopp som orsakas av proppar eller blödningar i hjärnan som leder till syrebrist och hjärncellsdöd. Symtom såsom depression förekommer, men symtomen varierar beroende på vilka delar av hjärnan som är skadade. Skador i tinningloberna påverkar minnet, skador i hjässloberna påverkar analysförmågan och skador i pannloberna ger personlighetsförändringar.
Lewykroppsdemens är ett tillstånd som har likheter med både Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Tidiga tecken i sjukdomsförloppet är trötthet samt nedsatt uppmärksamhet och rumslig orientering, medan minnesstörningen kommer senare. Det är även vanligt med ökad falltendens och synhallucinationer. Tidigt i sjukdomsbilden kan även symtom som är typiska vid Parkinsons sjukdom förekomma, såsom stelhet, begränsad mimik och ökad salivation.
Frontotemporal demenssjukdom (eller frontallobsdemens eller pannlobsdemens) kännetecknas av att hjärnskadan framför allt sitter i främre delen av hjärnan. Sjukdomsförloppet är smygande. Tidiga tecken är personlighetsförändringar, bristande omdöme eller nedsatt språklig förmåga, medan exempelvis minnet ofta fungerar bra i början av sjukdomen. Något senare påverkas även förmågan till abstrakt tänkande och problemlösning. Sjukdomen börjar i regel vid 50–60 års ålder, men kan även börja betydligt tidigare.
Stadieindelning vid demenssjukdom
Diagnostiserad demenssjukdom brukar delas upp i tre stadier:
- Mild demenssjukdom betecknar ett tidigt skede när personen kan klara vardagen utan stora insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
- Måttlig demenssjukdom betecknar det skede i demenssjukdomen när personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor.
- Svår demenssjukdom betecknar det skede när personen behöver ständig tillsyn och hjälp med det mesta.
Lindrig kognitiv störning innebär en lindrig kognitiv nedsättning som är fastställd utifrån tester eller uppgifter från anhöriga, men där diagnoskriterierna för demenssjukdom inte är uppfyllda. Svikten är heller inte så omfattande att det sociala livet eller arbetet påverkas. Ibland kan symtomen gå tillbaka. Lindrig kognitiv störning kan ha flera orsaker, till exempel somatisk eller psykisk sjukdom hos en äldre skör person. Den vanligaste orsaken är tidig demenssjukdom, exempelvis Alzheimers sjukdom. En vanlig benämning för detta tillstånd är även det engelska uttrycket ”mild cognitive impairment” (MCI).
Alzheimers sjukdom med lindrig kognitiv funktionsnedsättning innebär en lindrig kognitiv nedsättning med fastställda förändringar av biomarkörer som tyder på Alzheimers sjukdom.
Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom samt konfusion
Vid demenssjukdom kan en rad olika sekundära symtom uppträda. De brukar sammanföras under benämningen beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD). BPSD kan uppträda under hela sjukdomsförloppet och symtomen kan vara övergående. Symtomen kan variera och bero på flera saker. De kan exempelvis bero på den demenssjuka personens oförmåga att korrekt bearbeta information och förmedla sig, vilket exempelvis kan leda till hallucinationer, vanföreställningar och aggressivitet.
BPSD är mycket plågsamma för den som drabbas, men också för de anhöriga.
Personer med demenssjukdom kan även drabbas av konfusion. Konfusion yttrar sig som snabbt påkommen förvirring i tid och rum. Symtomen kan skifta snabbt mellan kraftig förvirring och korta stunder av medvetenhet. Förutom en ofta uttalad rädsla hos den drabbade förekommer även hallucinationer och vanföreställningar. Konfusion har oftast en bakomliggande orsak, till exempel en kroppslig sjukdom eller skada.
Tillståndet kräver snabb utredning av bakomliggande orsaker for att möjliggöra snabba åtgärder eftersom tillståndet kan vara livshotande om det inte hävs. Personer med demenssjukdom är särskilt känsliga för att utveckla ett konfusionstillstånd.
Både BPSD och konfusion kräver en noggrann analys av tänkbara utlösande och förvärrande faktorer för att möjliggöra en god behandling.
Diagnosklassifikationer och benämningar
På det medicinska området är termerna huvudsakligen kopplade till de diagnossystem som används – International statistical classification of diseases and related health problems (ICD) [4] och Diagnostic and statistical manual of mental disorders (DSM) [5].
I Sverige används främst ICD vid diagnostik inom hälso- och sjukvården, medan DSM används inom forskning och i viss mån inom psykiatrisk verksamhet. Den nu gällande versionen av ICD (ICD-10) är från 1990. Ett arbete pågår inom World Health Organisation (WHO) med att uppdatera ICD-10 och att publicera en ny version (ICD-11).
I ICD och DSM bygger diagnostiken på att ett antal kliniskt relaterade kriterier ska uppfyllas. Diagnosen förutsätter exempelvis att den kognitiva nedsättningen är av en viss svårighetsgrad. Den senaste versionen av DSM (DSM-5) från 2013 använder delvis nya kriterier och benämningar. I stället för demenssjukdom används kognitiv sjukdom och lindrig kognitiv funktionsnedsättning. I dessa riktlinjer används benämningen demenssjukdom från ICD 10 eftersom det är främst denna som i nuläget används vid diagnostik inom hälso- och sjukvården. Myndigheten kommer dock att bevaka förändringar inom området i den kommande ICD-11 och hantera dessa vid behov.
Inom socialtjänsten gör man i praktiken inga diagnostiska överväganden, såvida det inte är fråga om samarbete med hälso- och sjukvården.
Fysisk inaktivitet vid demenssjukdom
Demenssjukdom medför förutom nedsatt kognitiv förmåga även en successivt försämrad fysisk funktionsförmåga, vilket kan leda till att personen blir fysiskt inaktiv. Fysisk inaktivitet är ett stort hälsoproblem bland personer med demenssjukdom. Många personer uppnår inte den fysiska aktiviteten som rekommenderas i – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS 2015) [6] eller internationella rekommendationer om fysisk aktivitet (WHO 2010) [7] för att förebygga ohälsa bland äldre personer.
Behovet av att vara fysiskt aktiv för att främja hälsa finns såväl hos personer med demenssjukdom som hos den övriga befolkningen. Personer med demenssjukdom kan dock ha svårt att tillgodose sitt behov på egen hand.
Referenser
- Demenssjukdomarnas samhällskostnader i Sverige 2012 [Elektronisk resurs]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014.
- Skoog, I, Borjesson-Hanson, A, Kern, S, Johansson, L, Falk, H, Sigstrom, R, et al. Decreasing prevalence of dementia in 85-year olds examined 22 years apart: the influence of education and stroke. Sci Rep. 2017; 7(1):6136.
- SNAC. Demensförekomst I Sverige 2001-2013. Geografiska och temporala variationer. 2017.
- Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem : systematisk förteckning - [ICD-10-SE]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2017.
- Association, AP. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders-DSM 5. Washington, DC: American Psychiatric Association; 2013.
- FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Läkartidningen förlag AB; 2016.
- WHO. Global Strategy on Diet, Physical Activity and Health- Information sheet: global recommendations on physical activity for health 65 years and above. 2011.
Status och utveckling inom området
Det går inte att bota en demenssjukdom, utan syftet med hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens åtgärder är att underlätta vardagen och bidra till en så god livskvalitet som möjligt under sjukdomens olika skeden. Åtgärderna inriktas på att lindra symtom och att på olika sätt kompensera för de funktionsnedsättningar som personer med demenssjukdom drabbas av.
Läkemedelsbehandling kan påverka den kognitiva funktionen positivt vid Alzheimers sjukdom, men däremot inte bromsa sjukdomsförloppet. Läkemedelsbehandling används också i viss mån vid BPSD eller konfusion.
Personcentrerad vård och omsorg
Vård och omsorg vid demenssjukdom sker genom ett personcentrerat förhållningssätt. Det innebär att personen som lever med demenssjukdom sätts i fokus, inte diagnosen. Förhållningssättet syftar till att göra omvårdnaden och vårdmiljön mer personlig och att ha en förståelse för att olika problem kan uppstå, till exempel beteendemässiga och psykiska symtom.
I den personcentrerade vården och omsorgen uppmuntras personen med demenssjukdom, ibland tillsammans med anhöriga, att berätta om sig själv och sitt liv för att underlätta förståelsen för den demenssjukes livsmönster, värderingar och preferenser Berättelsen kan fungera som utgångspunkt för att ge en personcentrerad vård och omsorg.
Den personcentrerade vården och omsorgen innebär att personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten:
- bemöter personen med demenssjukdom som en person med egen självkänsla och egna upplevelser och rättigheter, trots förändrade funktioner
- strävar efter att förstå vad som är bäst för personen med demenssjukdom utifrån dennes perspektiv
- värnar personen med demenssjukdoms självbestämmande och möjlighet till medbestämmande
- ser personen med demenssjukdom som en aktiv samarbetspartner
- deltar tillsammans med anhöriga i den kontinuerliga vård- och omsorgplaneringen, om personen med demenssjukdom så önskar
- möter personen med demenssjukdom i dennes upplevelse av världen
- strävar efter att involvera personen med demenssjukdoms sociala nätverk i vården och omsorgen
- försöker upprätta och bevara en relation till personen med demenssjukdom.
I vård och omsorg av personer med demenssjukdom används olika arbetssätt och metoder i syfte att öka livskvaliten. Bemötandemetoder såsom valida¬tion, reminiscens, taktil stimulering, djur i vården, vårdarsång och strukturerade insatser med musik, sång och dans är exempel på arbetssätt och metoder som kan ses som redskap i utförandet av en personcentrerad vård och omsorg.
Ett personcentrerat förhållningssätt innebär också att vården och omsorgen särskilt beaktar behov som är relaterade till att personer har annan kulturell eller språklig bakgrund. Att ta kulturell hänsyn handlar exempelvis om att ge personen med demenssjukdom möjlighet till att utöva sin religion, få kulturellt anpassad mat, bevara sina kulturella traditioner och sedvänjor och få tillgång till personal som talar samma språk som personen med demenssjukdom.
Den personcentrerade vården och omsorgen underlättas av att vården och omsorgen är multiprofessionell och teambaserad. Syftet med detta arbetssätt är att bidra till en kontinuitet i vården och omsorgen och till att underlätta bedömningar som kräver flera kompetenser. Att vården och omsorgen är multiprofessionell och teambaserad bidrar också till ett helhetsperspektiv i den vård och omsorg som erbjuds.
Om riktlinjen
Om riktlinjen
Dessa riktlinjer ger rekommendationer om åtgärder vid demenssjukdom. Rekommendationerna omfattar utredning och uppföljning, multiprofessionellt arbete, olika typer av stödinsatser, läkemedelsbehandling och tillskott samt utbildning av personal.
Avgränsning
Avgränsningen utgår i huvudsak från hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens aktuella behov av vägledning. Riktlinjerna omfattar därför främst kontroversiella områden och åtgärder samt åtgärder där det finns stora praxisskillnader eller där behovet av kvalitetsutveckling är stort. Fokus är att vägleda riktlinjernas primära mottagare, det vill säga beslutsfattare inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, såsom politiker, tjänstemän och verksamhetschefer.
Inför revideringen har Socialstyrelsen också gett en rad intressenter möjlighet att lämna synpunkter på vilka frågeställningar som bör ingå i riktlinjerna.
Förutom inkomna synpunkter och ovan nämnda kriterier har denna revidering tagit utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom från 2010. De övergripande avgränsningarna är därmed desamma som 2010.
Uppdaterade frågeställningar
Sedan riktlinjerna från 2010 har vissa frågeställningar tillkommit eller slagits samman med andra medan andra har strukits, till exempel på grund av att åtgärden bedöms vara inaktuell eller att den tas upp i andra riktlinjer.
En del av de åtgärder som togs upp i de tidigare riktlinjerna är numera rutinåtgärder inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, och ingår därför inte i de reviderade riktlinjerna. Att en åtgärd har utgått betyder alltså inte att åtgärden inte bör erbjudas. Som underlag för att bedöma inom vilka områden det fortfarande finns behov av vägledning finns bland annat Socialstyrelsens utvärdering av vården och omsorgen vid demenssjukdom från 2014 [1].
Sammantaget innebär detta att de reviderade riktlinjerna omfattar färre frågeställningar än de tidigare riktlinjerna från 2010.
Referenser
- Socialstyrelsen Nationell utvärdering – Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning 2014:
Om revideringen
Riktlinjerna som är en revidering ersätter Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010 [1].
Referenser
- Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010-stöd för styrning och ledning 2010:
Samverkan
I arbetet med att ta fram dessa riktlinjer har Socialstyrelsen samarbetat med Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) och norska Helsedirektoratet som båda har tagit fram kunskapsunderlag.
Förutom dessa myndigheter har representanter för hälso- och sjukvården, socialtjänsten, specialistföreningar och patient-, brukar- och anhörigorganisationer medverkat i avgränsningen av arbetet.
Huvudmännen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten har genom Nationella samverkansgruppen för kunskapsstyrning (NSK) och Nationella samverkansgruppen för kunskapsstyrning inom socialtjänsten (NSK-S) nominerat experter till prioriteringsarbetet.
Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser
Rekommendationerna innebär generellt ökade kostnader för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De ökade kostnaderna förväntas vara bestående även på lång sikt, eftersom de åtgärder som är kopplade till rekommendationerna ofta medför ett ökat resursbehov. Bedömningen avser nationell nivå och konsekvenserna kan därmed skilja sig lokalt och regionalt.
Sammanfattningsvis innebär de flesta av Socialstyrelsens centrala rekommendationer att mer resurser behöver tillföras till vården och omsorgen vid demenssjukdom i regioner, landsting och kommuner. En sammanställning av de kostnader som kunnat beräknas uppgår till 0,9–1,1 miljarder kronor under första året. De två i särklass största kostnadsökningarna som kunnat beräknas gäller rekommendationerna om dagverksamhet som är anpassad för personer med demenssjukdom samt utbildning, träning och handledning av vård- och omsorgspersonal. En satsning på kompetensutveckling som omfattar betydande delar av personalgruppen kan också fördelas över fler år än det första året. Dessa åtgärder erbjuds inom socialtjänsten och påverkar därför kommunernas resursfördelning. Tillsammans omfattar kostnaderna för dessa åtgärder 780–920 miljoner kronor. Rekommendationen om utbildning, träning och handledning avser även personal inom hälso- och sjukvården men det saknas underlag för att bedöma dagens situation och vilka ytterligare satsningar som kan behövas.
Tabell nedan sammanfattar bedömningarna av förändrade kostnader på kort respektive lång sikt för de centrala rekommendationer som kan förväntas få störst konsekvenser för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Med kort sikt avses förväntad kostnadsutveckling under det första året från det att riktlinjerna träder i kraft. Med lång sikt avses den uppskattade kostnadsutvecklingen därefter, från år två och framåt. Till exempel bedöms rekommendationerna om utbildning, träning och handledning av vård- och omsorgspersonal ge ökade kostnader på 280–420 miljoner kronor under det första året, för att sedan plana ut på en högre nivå än i dag.
Bedömningen i tabellerna nedan ska tolkas som de direkta ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av respektive åtgärd var för sig. I flera fall kan det finnas samspelseffekter om hälso- och sjukvården eller socialtjänsten genomför mer än en åtgärd samtidigt. Exempelvis förväntas minskad användning av antipsykotiska läkemedel vid BPSD förutsätta andra insatser och ändringar i arbetssätt. Detta kan bland annat omfatta ökad uppföljning och utvärdering vid BPSD som också återfinns bland Socialstyrelsens centrala rekommendationer.
Som det framgår av tabell neden kan de verkliga kostnadsökningarna för att införa rekommenderade åtgärder förväntas vara större, eftersom det i flera fall saknats underlag för att göra tydliga bedömningar.
Åtgärd | Kort sikt | Lång sikt |
---|---|---|
Utredning och uppföljning | ||
Basal demensutredning | → | → |
Utvidgad demensutredning | → | → |
Regelbunden och sammanhållen uppföljning | ↑ | ↑ |
Uppföljning och utvärdering vid BPSD | ↑ | ↑ |
Diagnostik av munhälsa och ätproblem | ↑ | ↑ |
Multiprofessionellt arbete | ||
Multiprofessionellt teambaserat arbete | ↑ | → |
Stödinsatser | ||
Särskilt boende | ↑ | ↑ |
Dagverksamhet | ↑ | ↑ |
Stöd till anhöriga | ↑ | → |
Läkemedelsbehandling | ||
Läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom | ↓ | ↓ |
Läkemedelsbehandling vid BPSD | ↑ | ↑ |
Utbildning | ||
Utbildning, träning och handledning för vård- och omsorgspersonal | ↑ | ↑ |
Utbildning av bistånds- och LSS-handläggare | ↑ | ↑ |
Åtgärd | Kort sikt | Lång sikt |
---|---|---|
Utredning och uppföljning | ||
Basal demensutredning | ↑ | ↑ |
Utvidgad demensutredning | ↑ | ↑ |
Regelbunden och sammanhållen uppföljning | ↑ | ↑ |
Uppföljning och utvärdering vid BPSD | ↑ | ↑ |
Diagnostik av munhälsa och ätproblem | ↑ | ↑ |
Multiprofessionellt arbete | ||
Multiprofessionellt teambaserat arbete | ↑ | → |
Stödinsatser | ||
Särskilt boende | → | → |
Stöd till anhöriga | ↑ | → |
Läkemedelsbehandling | ||
Läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom | ↑ | ↑ |
Läkemedelsbehandling vid BPSD | ↓ | ↓ |
Utbildning | ||
Utbildning, träning och handledning för vård- och omsorgspersonal | ↑ | ↑ |
Åtgärd | Organisatorisk konsekvens |
---|---|
Utredning och uppföljning | |
Basal demensutredning | Ja. Primärvårdens organisation behöver arbeta strukturerat med att erbjuda fler personer basal demensutredning. |
Utvidgad demensutredning | Ja. Regionala skillnader i tillgång på resurser för diagnostik och brist på neuropsykologisk kompetens. |
Regelbunden och sammanhållen uppföljning | Ja. Antal vårdkontakter behöver öka särskilt i primärvården. |
Uppföljning och utvärdering vid BPSD | Ja. Ökat antal vårdkontakter. |
Diagnostik av munhälsa och ätproblem | Ja. Vårdpersonal och tandvården behöver se till att regelbunden uppföljning erbjuds. |
Multiprofessionellt arbete | |
Multiprofessionellt teambaserat arbete | Viss. Samordnad vårdplanering behövs liksom samverkan mellan olika vårdnivåer och kommunen. |
Stödinsatser | |
Särskilt boende | Ja. Ökat antal anpassade platser i särskilt boende som är inkluderande och småskaliga behövs. |
Dagverksamhet | Ja. Tillgång till fler platser för personer med demenssjukdom behövs. |
Individanpassade stödinsatser vid demenssjukdom | Viss. Personalresurser behöver vara tillräckliga för att kunna erbjuda fysisk aktivitet och utomhusvistelser. |
Stöd till anhöriga | Viss. Struktur för uppföljning av att stöd erbjuds behövs. |
Läkemedelsbehandling | |
Läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom | Ja. Ökad förskrivning av läkemedel. |
Läkemedelsbehandling vid BPSD | Ja. Ökat behov av utbildad vårdpersonal och översyn av bemanning för att förebygga symtom och använda alternativa insatser vid BPSD. Översyn i samverkan mellan landsting och kommuner. |
Utbildning | |
Utbildning, träning och handledning för vård- och omsorgspersonal | Ja. Ökat behov av utbildad vård- och omsorgspersonal. |
Utbildning av bistånds- och LSS-handläggare | Ja. Ökat behov av utbildad personal. |
Kompletterande kunskapsstöd
Läkemedelsbehandling
Läkemedelsverket har tagit fram en rekommendation om läkemedelsbehandling av kognitiv störning vid Alzheimers sjukdom. Rekommendationen fokuserar på kognitiva effekter av behandling med kolinesterashämmare och svarar på frågor om utsättning, uppföljning av behandling och skillnader mellan olika preparat [1].
Läkemedelsverket ger också rekommendationer om läkemedelsbehandling och bemötande vid BPSD [2].
Måltiden och ätandet
Demenssjukdom medför en gradvis försämring av förmågan att äta, men med förståelse för problemet kan hjälp till ätande ges på olika sätt. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska enligt SOFS 2014:10 ha fastställda rutiner för förebyggande av och behandling vid undernäring. . Sammanställning Måltiden och ätandet bland personer med demens kan utgöra underlag för hälso- och sjukvården och socialtjänsten när det gäller vilket stöd personer med demenssjukdom kan behöva i samband med måltiden.
Det är av yttersta vikt att näringsintaget är optimalt bland äldre och sjuka. Socialstyrelsens Näring för god vård och omsorg – en vägledning för att förebygga och behandla undernäring [3] visar metoder som förebygger och behandlar undernäringstillstånd. Den går igenom specialkoster och ger förslag på hur en god måltidsmiljö kan vara. The European Society for Clinical Nutrition and Metabolism har tagit fram riktlinjer (Espen guidelines) inom området som syftar till att ge evidensbaserade rekommendationer om nutritionsbehandlingar till äldre personer med demenssjukdom [4].
Ohälsosamma levnadsvanor samt missbruk och beroende
Ohälsosamma levnadsvanor såsom riskbruk av alkohol kan vara en orsak till kognitiv störning. Rekommendationer om metoder för att stödja personer att förändra ohälsosamma levnadsvanor finns i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder [5].
Även missbruk och beroende av alkohol kan vara en orsak till kognitiv störning. Rekommendationer om åtgärder till personer med missbruk och beroende finns i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende [6].
Palliativ vård
När en demenssjukdom har gått över i senare och svårare stadier kan det bli aktuellt att vården övergår till palliativ vård. Vägledning, rekommendation och indikatorer om generella palliativa åtgärder finns i Socialstyrelsens Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede [7]. Kunskapsstödet fokuserar på palliativ vård i livets slutskede, när målet med vården övergår från att vara kurativt syftande till att enbart lindra lidande och främja livskvalitet.
Vård vid Parkinsons sjukdom
Personer med Parkinsons sjukdom kan även vara drabbade av demenssjukdom. Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård vid multipel skleros och Parkinsons sjukdom ger rekommendationer om åtgärder vid Parkinsons sjukdom.
Psykosociala insatser och läkemedel vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd
Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd kan även vara drabbade av demenssjukdom. I Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd 2011 och Nationella riktlinjer för antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd ges rekommendationer för åtgärder vid de olika tillstånden.
Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna
Inom vård och omsorg uppkommer frågor om vilka åtgärder som får vidtas gentemot enskilda som av olika anledningar saknar förmåga att ge uttryck för hur de ställer sig till den aktuella åtgärden. Socialstyrelsens meddelandeblad Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna [8] innehåller en redogörelse för det regelverk som gäller och som måste beaktas när frågor om tvångs- och skyddsåtgärder för vuxna aktualiseras i en verksamhet. Svenskt Demenscentrum har tagit fram en handbok som ingår i deras utbildningspaket Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar [9]. Syftet med handboken är att inspirera och ge verktyg för att utveckla det personcentrerade arbetssättet. En personcentrerad vård och omsorg är nyckeln till att kunna förebygga svåra situationer och utveckla strategier för att bemöta dem om de ändå uppstår.
Nationell strategi om demenssjukdom
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen tagit fram ett underlag för en bred nationell strategi om demenssjukdomar och en plan för prioriterade insatser inom området fram till 2022. Underlaget publicerades i slutet av juni 2017.
Socialstyrelsen har identifierat sju problem- och utvecklingsområden, varav några har identifierats som lämpliga för prioriterade insatser fram till år 2022 [10]. Exempel på områden är: * samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst * kunskap och kompetens * uppföljning och utvärdering.
Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre
Regeringen har tillsatt en särskild utredare som har tagit fram ett förslag till en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen (SOU 2017:21). Syftet är att genom långsiktiga insatser inom strategiskt viktiga områden säkra utvecklingen av god kvalitet i den framtida äldreomsorgen. Insatserna som föreslås är på en nationell, regional och lokal nivå.
Vård och omsorg om äldre
Webbplatsen Kunskapsguiden.se [11] är en nationell plattform som samlar kunskap inom evidensbaserad praktik, psykisk ohälsa, äldre, missbruk och beroende, barn och unga samt funktionshinder. Kunskapsguiden ska ge personal som arbetar med hälsa, vård och omsorg bästa tillgängliga kunskap samt stöd och vägledning inom aktuella områden. Inom äldreområdet finns det information om olika kunskapsstöd, kurser och utbildningar.
Webbutbildning baserad på nationella riktlinjer
Demens ABC är en webbutbildning som riktar sig framför allt till personal inom vård och omsorg och som är baserad på Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Demens ABC plus är ett samlingsnamn för sex webbutbildningar för olika målgrupper. Syftet med utbildningarna är bland annat att sprida kunskap och erfarenhet om hur man genom god vård och omsorg kan minimera användningen av lugnande läkemedel och tvingande skyddsåtgärder. Utbildningarna finns tillgängliga på Svenskt Demenscentrums webbplats [12].
Risk för fallskador
Många av dem som råkar ut för fallolyckor är äldre och eftersom risken att drabbas av demenssjukdom ökar med stigande ålder har också personer med demenssjukdom en ökad risk för att drabbas. Fallskador kan förhind-ras och förebyggas genom att äta rätt, vara fysiskt aktiv och att vara medveten om att olika läkemedel kan öka risken för fall. Mer information om hur fallolyckor kan förebyggas finns i Socialstyrelsens kampanj Balansera mera – Tips och råd för att förhindra fallolyckor [13]
Referenser
- Läkemedelsverket. Farmakologisk behandling av kognitiv störning vid Alzheimers sjukdom (AD) 2002:13
- Läkemedelsverket. Läkemedelsbehandling och bemötande vid Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom – BPSD 2008:19
- Socialstyrelsen. Näring för god vård och omsorg – en vägledning för att förebygga och behandla undernäring 2011:
- Volkert D, CM, Faxen-Irving G, Frühwald T, Landi F, Suominen MH, Vandewoude M, Wirth R, Schneider SM. ESPEN guidelines on nutrition in dementia. Clinical nutrition. 2015; 34(6):1052-73.
- Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011 – stöd för styrning och ledning 2011:
- Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende – Stöd för styrning och ledning 2015:
- Socialstyrelsen. Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede – Vägledning, rekommendationer och indikatorer – Stöd för styrning och ledning 2013:
- Socialstyrelsen. Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna 2013:
- Demenscentrum, S. Nollvision- För en demensvård utan tvång och begränsningar: Svenskt demenscentrum; 2015.
- Socialstyrelsen. En nationell strategi för demenssjukdom-Underlag och förslag till plan för prioriterade insatser till år 2022 2017:
- Socialstyrelsen. Kunskapsguiden.se- För dig som arbetar med hälsa, vård och omsorg. 2017. Hämtad från: http://www.Kunskapsguiden.se/
- Demenscentrum, S. Svenskt Demenscentrum. 2017. Hämtad från: http://www.demenscentrum.se/
- Socialstyrelsen. Tips och råd för att förhindra fallolyckor 2017
Filter
Välj att visa rekommendationer inom ett visst åtgärdsområde.
- andra sociala insatser Antal träffar: (5)
- läkemedelsrelaterade åtgärder Antal träffar: (6)
- omvårdnad Antal träffar: (5)
- samverkan och organisation inom vård och omsorg Antal träffar: (9)
- uppföljande åtgärder Antal träffar: (2)
- utbildning för patienter, brukare och närstående Antal träffar: (1)
- utredning och diagnostik Antal träffar: (10)
Rangordning 1–10
Åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet och 10 anger åtgärder med lägst prioritet.
Icke-göra
Åtgärder som bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att en åtgärd inte ger någon nytta, att den är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.
FoU (forskning och utveckling)
Åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.
Fler filter
Välj att visa rekommendationer som har eller inte har indikatorer för uppföljning.
Välj att visa de rekommendationer som har beskrivningar av vilka ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som ett införande av rekommendationerna får för hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.
Rekommendationer
Kontakta oss
Har du frågor eller synpunkter om rekommendationer? Kontakta oss på digitala-nationella-riktlinjer@socialstyrelsen.se