Vid lindrig kognitiv störning ger kolinesterashämmare jämfört med placebo
- bättre kognition mätt med CDR (MD = -0,10; 95-procentigt konfidensintervall -0,11 till -0,09), men den kliniska betydelsen av effekten är osäker (starkt vetenskapligt underlag)
- ingen effekt på kognition, mätt med MMSE (MD = 0,24; 95-procentigt konfidensintervall - 0,13 till 0,61) (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
- ingen effekt på ADL-funktion, mätt med ADCS-ADL (MD = 0,15; 95-procentigt konfidensintervall -0,27 till 0,57) (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
- lägre risk att utveckla demens efter 1 år (RR = 0,69; 95-procentigt konfidensintervall 0,47 till 1) och efter 2 år (RR = 0,67; 95-procentigt konfidensintervall 0,55 till 0,83) (begränsat vetenskapligt underlag)
- ingen effekt på risken att utveckla demens efter 3 år (RR = 0,84; 95-procentigt konfidensintervall 0,70 till 1,02) (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
- en ökad risk för kräkningar (starkt vetenskapligt underlag), muskelspasmer och kramp i benen, illamående, sömnsvårigheter, synkope och yrsel samt huvudvärk, men ingen ökad risk för allvarliga biverkningar såsom död och livshotande tillstånd (måttligt starkt vetenskapligt underlag). Det finns även en ökad risk för diarré (begränsat vetenskapligt underlag)
Tillsammans visar de inkluderade studierna att kolinesterashämmare har liten förmåga att bromsa utvecklingen av demens hos personer med lindrig kognitiv störning, och har ingen eller liten effekt på kognition och ADL-funktion. Resultaten visar att i genomsnitt 28 patienter måste behandlas i ett år för att förhindra att en patient utvecklar demens. Motsvarande antal efter två år är 17 patienter (95-procentigt konfidensintervall 13–33), och efter tre år finns det inte längre någon statistiskt signifikant skillnad mellan behandlings- och placebogrupperna i antalet patienter som utvecklar demenssjukdom.
Biverkningar, vilka ofta är av övergående karaktär, uppträder relativt ofta, speciellt gastrointestinala biverkningar såsom illamående (NNH = 6; 95-procentigt konfidensintervall 5–7), kräkning (NNH = 7; 95-procentigt konfidensintervall 5–10), diarré (NNH = 5; 95-procentigt konfidensintervall 3–19). Många upplever, muskelspasmer/benkramper (NNH = 9; 95-procentigt konfidensintervall 5–17), onormala drömmar (NNH = 14; 95-procentigt konfidensintervall 8–28), synkope/yrsel (NNH = 17; 95-procentigt konfidensintervall 12–29), sömnbesvär (NNH = 25; 95-procentigt konfidensintervall 16–45) och huvudvärk (NNH = 27; 95-procentigt konfidensintervall 13–184). Det rapporterades inte om signifikanta skillnader i förekomsten av allvarliga biverkningar.
Resultaten i översikten från Cochrane [1] överensstämmer med två andra nyare systematiska översiktsartiklar av hög kvalitet [2, 3], och alla redovisar slutsatsen att kolinesterashämmare inte kan rekommenderas vid lindrig kognitv störning.