Demenssjukdom, mild till måttlig – Psykosociala stödprogram i grupp
Prioritet enligt rekommendationsskalan
Rangordning 1–10
Åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet och 10 anger åtgärder med lägst prioritet.
Icke-göra
Åtgärder som bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att en åtgärd inte ger någon nytta, att den är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.
FoU (forskning och utveckling)
Åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.
Motivering till rekommendation
Beskrivning av tillstånd och åtgärd
Demenssjukdom är en form av kognitiv svikt som beror på specifika sjukdomar i hjärnan. Svikten måste vara uttalad och den kognitiva funktionen sänkt från en tidigare högre nivå. För att kriterierna för demens-sjukdom ska vara uppfyllda måste svikten vara så uttalad att arbete eller socialt liv påverkas.
Mild demenssjukdom betecknar ett tidigt skede när personen kan klara vardagen utan stora insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Måttlig demenssjukdom betecknar det skede i demenssjukdomen när personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor.
Psykosociala stödprogram i grupp är ledarledda sammankomster där personer med demenssjukdom träffas och utbyter erfarenheter och tankegångar med varandra. Ett exempel på gruppverksamhet är de som bedrivs av så kallade Alzheimerkaféer. Tillsammans får personerna med demenssjukdom möjlighet att utveckla nya perspektiv och utbyta erfarenheter, förhållningssätt och strategier i vardagen med demenssjukdomen.
Kunskapsunderlag
För fullständigt underlag, se bilaga Kunskapsunderlag
Åtgärdens effekt
- För personer med demenssjukdom bidrar psykosociala stödprogram till förbättrad livskvalitet och minskad vårdkonsumtion, jämfört med om de inte fått åtgärden (konsensus)
- Åtgärden har inga negativa konsekvenser för personer med demenssjukdom som får åtgärden (konsensus)
Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av psykosociala stödprogram på funktionsnivåer och förmågor för personer med demenssjukdom, och konsensus har inte uppnåtts.
Konsensusutlåtande
Socialstyrelsen har samlat in beprövad erfarenhet av åtgärden genom att en konsensuspanel, bestående av yrkesverksamma personer med erfarenhet av åtgärden, har tagit ställning till följande påståenden:
Påstående: För personer med demenssjukdom bidrar psykosociala stödprogram till förbättrad livskvalitet, jämfört med om de inte fått åtgärden.
Svar:
- Ja: 100 procent (39 av 39 deltagare) – konsensus uppnåddes
- Nej: 0 procent (0 av 39 deltagare).
Påstående: För personer med demenssjukdom bidrar psykosociala stödprogram till förbättrade funktionsnivåer och förmågor, jämfört med om de inte fått åtgärden.
Svar:
- Ja: 69 procent (24 av 35 deltagare) – konsensus uppnåddes inte
- Nej: 31 procent (11 av 35 deltagare).
Påstående: För personer med demenssjukdom bidrar psykosociala stödpro-gram till minskad vårdkonsumtion, jämfört med om de inte fått åtgärden. Svar:
- Ja: 76 procent (26 av 34 deltagare) – konsensus uppnåddes
- Nej: 24 procent (8 av 34 deltagare).
Påstående: Åtgärden kan ha negativa konsekvenser för personer med demenssjukdom som får åtgärden.
Svar:
- Ja: 3 procent (1 av 39 deltagare)
- Nej: 97 procent (38 av 39 deltagare) – konsensus uppnåddes.
Granskade studier
Studier som ingår i granskningen
Tre systematiska översikter [1-3] granskades i fulltext men exkluderades eftersom interventionerna i de olika studierna skilde sig mycket åt och deltagarna i studierna var få. Dessutom granskades en randomiserad kontrollerad studie [4], men den exkluderades eftersom den utfördes i en kinesisk kontext och resultaten inte gick att överföra till svensk praxis.
Det vetenskapliga underlaget bedöms dock som otillräckligt. För information om systematiskt inhämtad beprövad erfarenhet, se Konsensusutlåtande.
Information som saknas i studierna
Studier som kan bidra till att besvara frågeställningen saknas.
Referenser
- Toms, GR, Clare, L, Nixon, J, Quinn, C. A systematic narrative review of support groups for people with dementia. International psychogeriatrics / IPA. 2015; 27(9):1439-65.
- Leung, P, Orrell, M, Orgeta, V. Social support group interventions in people with dementia and mild cognitive impairment: a systematic review of the literature. International journal of geriatric psychiatry. 2015; 30(1):1-9.
- Jao, YL, Epps, F, McDermott, C, Rose, KM, Specht, JK. Effects of Support Groups for Individuals with Early-Stage Dementia and Mild Cognitive Impairment: An Integrative Review. Research in gerontological nursing. 2017; 10(1):35-51.
- Young, DK, Kwok, TC, Ng, PY. A single blind randomized control trial on support groups for Chinese persons with mild dementia. Clinical interventions in aging. 2014; 9:2105-12.
Hälsoekonomiskt underlag
Kostnad per effekt av åtgärd
Kostnadseffektiviteten har inte kunnat bedömas.
Socialstyrelsen har inte sökt efter studier av kostnadseffektivitet eftersom åtgärdens effekt har bedömts utifrån ett konsensusförfarande. Underlaget redovisar en enkel kostnadsberäkning för svenska förhållanden med utgångspunkt från uppgifter i en systematisk översikt som i effektutvärderingen bedöms som relevant men som hade otillräcklig kvalitet för att ligga till grund för en skattning av effekten.
Resultat och metod
Jämförelsealternativ
Ej erbjuda stöd enligt åtgärdsbeskrivningen
Resultat
Socialstyrelsen skattade den totala kostnaden till omkring 24 000 kronor för stödprogram 1 och till 3 500 kronor för stödprogram 2. Beräknade kostnader för stödprogram 1 och stödprogram 2 redovisas i tabell 1.
Diskussion
Omfattningen av och innehåll i ett psykosocialt stödprogram vid demenssjukdom påverkar storleken på programmets kostnader. Som framgår av tabell 1 ”Kostnadsberäkning för två exempel på psykosocialt stödprogram”, skiljde sig stödprogram 1 och stödprogram 2 åt både avseende interventionernas längd och de moment som ingick. Kostnaderna påverkas också av vilka personalgrupper som medverkar. En annan yrkesgrupp som skulle kunna medverka är demenssjuksköterskor.
Kostnadsuppställningen är baserad på förenklade antaganden och tar exempelvis inte hänsyn till var och på vilket sätt ett psykosocialt stödprogram kan inkluderas i vård och omsorg av personer med demenssjukdom. Vidare påverkas kostnaden per person med demenssjukdom av antalet deltagare. Psykosociala stödprogram har komponenter som också återfinns i andra åtgärder i riktlinjerna, såsom psykosociala stödprogram för anhöriga och regelbunden och sammanhållen uppföljning och utredning. Det betyder att kostnaden för psykosociala stödprogram också påverkas av i vilken kontext de genomförs och vilka andra insatser som erbjuds och implementeras samtidigt.
Metod
I litteraturgenomgången vid effektutvärderingen identifierades en systematisk översikt [1] av studier om sociala stödgrupper för personer med demenssjukdom eller kognitiv nedsättning. Socialstyrelsen bedömde att översikten omfattade relevanta frågeställningar men att sammanställningen av artiklar inte höll tillräcklig kvalitet. Två av studierna som ingår i den systematiska översikten avser psykosociala stödprogram för personer med demenssjukdom. Socialstyrelsen använde beskrivningarna av de två psykosociala stödprogrammen med olika omfattning på insatser som illustrativa exempel för resursåtgång och kostnadsbeskrivning. Kostnaden för stödprogrammen beräknades utifrån svenska arbetstidskostnader.
Det ena stödprogrammet var mer omfattande och innehöll flera komponenter: en timme Tai Chi-övningar tre gånger per vecka, 90 minuter kognitiv beteendeterapi (KBT) i små grupper med möjlighet till individuell terapi varannan vecka och 90 minuters möte i form av en stödgrupp med fokus på social gemenskap och strategier för att hantera demenssjukdom varannan vecka. Programmet pågick under 20 veckor.
Den andra studien undersökte effekterna av en stödgrupp som syftade till att erbjuda stödjande diskussioner om medicinska orsaker till och behandlingar av demenssjukdom, framtida planering och strategier för förbättrad kommunikation och förbättrad daglig tillvaro. Gruppen träffades 90 minuter varje vecka under 9 veckors tid.
En kostnadsberäkning för psykosociala stödprogram motsvarande dessa två exempel på program redovisas i tabell 1. Exemplen i kostnadsberäkningen anges som Stödprogram 1 (det mer omfattande programmet) och Stödprogram 2.
Stödprogram 1 och stödprogram 2 beskrivs utifrån de komponenter som ingår i beskrivningarna av interventionerna i översikten av Leung [1]. I beräkningen används genomsnittliga grundlöner, inklusive sociala avgifter, och ett kostnadspålägg för lokalkostnader och administration om 25 procent av totalkostnaden (personalkostnader och övriga kostnader). Storleken på kostnadspåslaget är baserat på kostnadsfördelningen i kommunernas räkenskapssammandrag och är tidigare använt i liknande beräkningar i Nationella riktlinjer från Socialstyrelsen Enligt beskrivningen kan flera yrkesgrupper så som sjukgymnast, psykoterapeut och arbetsterapeut medverka i de psykosociala stödprogrammen.
Referenser
För fullständigt underlag, se bilaga Hälsoekonomiskt underlag
Tillståndets svårighetsgrad
Kontakta oss
Har du frågor eller synpunkter? Kontakta oss på digitala-nationella-riktlinjer@socialstyrelsen.se