Demenssjukdom, kvarvarande konfusion, efter utredning av bakomliggande orsaker och icke-farmakologisk behandling – Antipsykotiska läkemedel (haloperidol eller risperidon)

Demenssjukdom är en form av kognitiv svikt som beror på specifika sjukdomar i hjärnan. Svikten måste vara uttalad och den kognitiva funktionen sänkt från en tidigare högre nivå. För att kriterierna för demenssjukdom ska vara uppfyllda måste svikten vara så uttalad att arbete eller socialt liv påverkas.

Konfusion är även det ett tillstånd då hjärnans kognitiva kapacitet sviktar. Det yttrar sig som snabbt påkommen (ofta kortvarig) förvirring vad gäller tid, rum och person. Konfusion har oftast en bakomliggande orsak, vanligvis kroppslig sjukdom eller skada, och kräver snabba åtgärder eftersom tillståndet kan vara livshotande om det inte hävs.

Vid konfusion förekommer hallucinationer och vanföreställningar samt ofta en uttalad rädsla hos den drabbade. Personer med demenssjukdom är särskilt känsliga för att utveckla ett konfusionstillstånd. Det är för den drabbade och dennes anhöriga ett skrämmande tillstånd och det är viktigt att ge god omvårdnad och vård, både medicinsk och kirurgisk, för att behandla och förebygga tillståndet. I första hand fastställer man den bakomliggande orsaken och behandlar den, men i vissa fall kan farmakologisk behandling av själva konfusionen vara nödvändig.

Första generationens (till exempel haloperidol) och andra generationens (till exempel risperidon) antipsykosläkemedel är godkända för att behandla dels psykotiska symtom (till exempel vanföreställningar och hallucinationer) – detta gäller både personer med och personer utan demenssjukdom – dels vissa beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD), till exempel agitation och aggressivitet hos demenssjuka personer. Både effekter och biverkningar är dosberoende och både första och andra generationens antipsykotiska läkemedel har allvarliga biverkningar. Patienter med Lewykroppsdemens har en kraftigt ökad risk för biverkningar.

För fullständigt underlag, se rekommendation 80 i bilaga Kunskapsunderlag

Kostnad per effekt av åtgärd

Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar. (Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.)