Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS) – Bettskena, vuxna

Vid tillståndet eller populationen Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS) har åtgärden Bettskena prioritet 4.

Prioritet enligt rekommendationsskalan

Rangordning 1–10

Åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet och 10 anger åtgärder med lägst prioritet.

Icke-göra

Åtgärder som bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att en åtgärd inte ger någon nytta, att den är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.

FoU (forskning och utveckling)

Åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.

Prioritet

Bör inte erbjudas

Endast i forskning och utveckling

Icke-göra

FoU

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en stor påverkan på oral hälsa vilket innebär att 3 är den högsta möjliga rangordningen för tillståndet. Bettskena har en måttlig effekt på smärta och därmed möjlighet att positivt påverka den orala hälsan. Socialstyrelsen har bedömt att åtgärden har en låg kostnad per vunnen effekt. Det finns viss risk finns för icke önskvärda sidoeffekter vid användning av partiella skenor (exempelvis relaxerings och NTI skena). Effekten har bedömts med stöd från ett vetenskapligt underlag.

Kunskapsunderlag

För fullständigt underlag, se bilaga Kunskapsunderlag

Åtgärdens effekt

Vid en käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS)

• har åtgärden bettskena en måttlig effekt på smärtan (måttlig evidensstyrka) • har åtgärden bettskena en måttlig till hög effekt på den globala förbättringen (låg evidensstyrka) • har åtgärden bettskena en måttlig effekt på palpationssmärtan (låg evidensstyrka) • har åtgärden bettskena en låg effekt på ett ökat rörelseomfång (låg evidensstyrka) • är effekten av en bettskena jämförbar med andra aktiva behandlingar avseende påverkan på depressioner och livskvaliteten (expertgruppsbedömning) • är risken för icke önskvärda sidoeffekter vid långtidsbehandlingar större med partiella skenor än med stabiliseringsskenor (expertgruppsbedömning).

Måttlig effekt på smärta Måttlig till hög effekt på global förbättring Måttlig effekt på palpationssmärta Låg effekt på ökat rörelseomfång Effekten av bettskena är jämförbar med andra aktiva behandlingar avseende påverkan på depression och livskvalitet Större risk för icke önskvärda sidoeffekter vid långtidsbehandling för partiella skenor än för stabiliseringsskenan (Måttlig evidensstyrka Låg evidensstyrka Låg evidensstyrka Låg evidensstyrka Expertgruppsbedömning Expertgruppsbedömning)

I SBU:s rapport från år 2006 [1] är bedömningen att behandlingar med en bettskena ger bättre smärtlindring vid smärtor i ansiktet och käkarna än ingen behandling (SBU evidensstyrka 3). Utifrån de granskade studierna bedöms effekten för att uppnå smärtminskning och reducering av palpationssmärtan vara måttlig. En bettskena bedöms ha måttlig till hög effekt på den globala förbättringen. En bettskena har låg effekt på det ökade maximala rörelseomfånget. För övriga effektmått (livskvalitet, depression, rörelseomfång och allmän förbättring) fann Cochrane-rapporten [2] inga säkerställda skillnader mellan stabiliseringsskenan och andra aktiva behandlingar.

En översyn av dessa riktlinjer genomfördes 2020 då en ny systematisk översikt av god kvalitet, med metaanalys, identifierades [16]. Denna studie stödjer tidigare redovisade slutsatser. Den systematiska översikten inkluderar 33 RCT studier. Metaanlaysen indikerar att användning av en stabiliseringsskena även under dagtid har en positiv effekt.

Biverkningar och oönskade effekter

I en av de systematiska översikterna rapporteras komplikationer som har inträffat vid användningen av en så kallad NTI-skena. Dessa har utgjorts av bettförändringar, ömhet i framtänderna samt en fallpresentation där en patient vaknade med NTI-skenan i matstrupen [3]. En partiell skena med framtandskontakt är därför indicerad endast för korttidsbruk och kräver noggrann uppföljning

Granskade studier

Studier som ingår i granskningen

I granskningen har tre systematiska översikter [1-3] samt tolv randomiserande kontrollerade studier inkluderats [4-15]. I en av de ingående systematiska översikterna [2] har behandling med en stabiliseringsskena jämförts med ingen behandling, en placeboskena, akupunktur, biofeedback, avslappning och rörelseträning för effektmåtten smärta, depression, livskvalitet, rörelseomfång, allmän förbättring, käkledsknäppning, dysfunktionsindex och trovärdighet i behandlingen. Rapporten omfattar totalt 496 patienter och behandlings- och uppföljningstiderna varierar mellan sex veckor och sex månader. De randomiserade kliniska studierna avser patienter med käkledssmärta [4-7] och myofasciell smärta [8-13]. Studierna har jämfört effekten av en stabiliseringsskena med en kombination av en stabiliseringsskena och rörelseträning [4], en stabiliseringsskena jämfört med en skena utan ocklusal täckning [6, 13, 14], med NSAID [5, 12], med TENS [7], med ingen behandling [8], med en partiell skena [8-10] och mot en mjukplastskena [12, 14], samt en mjukplastskena mot ingen behandling [15].

Referenser

SBU. Metoder för behandling av långvarig smärta. Rapport nr 177. 2006; 177/1:303.
Al-Ani, MZ, Davies, SJ, Gray, RJM, Sloan, P, Glenny, AM. Stabilisation splint therapy for temporomandibular pain dysfunction syndrome. Cochrane Database of Systematic Reviews. Chichester, UK: John Wiley & Sons, Ltd; 2004.
Stapelmann, H, Turp, JC. The NTI-tss device for the therapy of bruxism, temporomandibular disorders, and headache - where do we stand? A qualitative systematic review of the literature. BMC oral health. 2008; 8:22.
Ismail, F, Demling, A, Hessling, K, Fink, M, Stiesch-Scholz, M. Short-term efficacy of physical therapy compared to splint therapy in treatment of arthrogenous TMD. Journal of oral rehabilitation; 2007. s. 807-13.
Mejersjö, C, Wenneberg, B. Diclofenac sodium and occlusal splint therapy in TMJ osteoarthritis: a randomized controlled trial. Journal of oral rehabilitation. 2008; 35(10):729-38.
Conti, PC, dos Santos, CN, Kogawa, EM, de Castro Ferreira Conti, AC, de Araujo Cdos, R. The treatment of painful temporomandibular joint clicking with oral splints: a randomized clinical trial. Journal of the American Dental Association (1939). 2006; 137(8):1108-14.
Linde, C, Isacsson, G, Jonsson, BG. Outcome of 6-week treatment with transcutaneous electric nerve stimulation compared with splint on symptomatic temporomandibular joint disk displacement without reduction. Acta odontologica Scandinavica. 1995; 53(2):92-8.
Al Quran, FA, Kamal, MS. Anterior midline point stop device (AMPS) in the treatment of myogenous TMDs: comparison with the stabilization splint and control group. Oral surgery, oral medicine, oral pathology, oral radiology, and endodontics. 2006; 101(6):741-7.
Jokstad, A, Mo, A, Krogstad, BS. Clinical comparison between two different splint designs for temporomandibular disorder therapy. Acta odontologica Scandinavica. 2005; 63(4):218-26.
Magnusson, T, Adiels, AM, Nilsson, HL, Helkimo, M. Treatment effect on signs and symptoms of temporomandibular disorders-- comparison between stabilisation splint and a new type of splint (NTI). A pilot study. Swedish dental journal. 2004; 28(1):11-20.
Nilner, M, Ekberg, E, Doepel, M, Andersson, J, Selovuo, K, Le Bell, Y. Short-term effectiveness of a prefabricated occlusal appliance in patients with myofascial pain. Journal of orofacial pain. 2008; 22(3):209-18.
Truelove, E, Huggins, KH, Mancl, L, Dworkin, SF. The efficacy of traditional, low-cost and nonsplint therapies for temporomandibular disorder: a randomized controlled trial. Journal of the American Dental Association (1939). 2006; 137(8):1099-107; quiz 169.
Ekberg, E, Vallon, D, Nilner, M. The efficacy of appliance therapy in patients with temporomandibular disorders of mainly myogenous origin. A randomized, controlled, short-term trial. Journal of orofacial pain. 2003; 17(2):133-9.
Alencar, F, Jr., Becker, A. Evaluation of different occlusal splints and counselling in the management of myofascial pain dysfunction. Journal of oral rehabilitation. 2009; 36(2):79-85.
Wright, E, Anderson, G, Schulte, J. A randomized clinical trial of intraoral soft splints and palliative treatment for masticatory muscle pain. Journal of orofacial pain. 1995; 9(2):192-9.
Kuzmanovic Pficer, J, Dodic, S, Lazic, V, Trajkovic, G, Milic, N, Milicic, B. Occlusal stabilization splint for patients with temporomandibular disorders: Meta-analysis of short and long term effects. PloS one. 2017; 12(2):e0171296.

Hälsoekonomiskt underlag

Resultat och metod

Referenser

För fullständigt underlag, se bilaga Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad

Kontakta oss

Har du frågor eller synpunkter? Kontakta oss på digitala-nationella-riktlinjer@socialstyrelsen.se

Käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD UNS) – Bettskena, vuxna

Öppna beskrivning för: information om prioritetsskalan Prioritet enligt rekommendationsskalan

Motivering till rekommendation − Stäng Motivering till rekommendation

Kunskapsunderlag + Öppna Kunskapsunderlag

Hälsoekonomiskt underlag + Öppna Hälsoekonomiskt underlag

Tillståndets svårighetsgrad + Öppna Tillståndets svårighetsgrad