För vuxna med initial kronkaries med risk för progression på ocklusalytorna har fissurförseglingar med glasjonomercement ingen till låg hämmande tilläggseffekt (expertgruppsbedömning).
- Ingen till låg hämmande tilläggseffekt (Expertgruppsbedömning)
SBU [1] konstaterar följande: ”Icke-invasiv behandling (som inte avlägsnar tandsubstans) av tidiga kariesskador är som begrepp väl etablerat. Det vetenskapliga underlaget är dock otillräckligt för att bedöma om fissurförsegling är effektivt för att läka ut eller förhindra progression av tidiga kariesskador på tandens ocklusalyta.”. Inget underlag har tillkommit som ändrar SBU:s slutsats. Det saknas alltså evidens för att fissurförseglingar med glasjonomercement förhindrar progressionen av initiala kronkariesskador på ocklusalytor. Det gäller såväl barn och ungdomar som vuxna.
I en systematisk översikt [2] (lågt bevisvärde) inkluderas sex studier som undersöker effekten av fissurförseglingar med glasjonomercement eller resinbaserade material på progressionen av initiala skador eller små kaviteter på ocklusalytorna på unga permanenta tänder. I översikten redovisas effekten av fissurförseglingar med glasjonomercement på ocklusalytor med initial karies från två studier [3, 4]. I en studie undersöktes effekten av resinmodifierad glasjonomercement på permanenta första molarer med initial karies på 6-åringar [4], och i den andra effekten av konventionellt glasjonomercement på permanenta andra molarer med initial karies eller små kaviteter på 14-åringar [3]. Översikten [2] drar inga slutsatser specifikt för resinbaserade material eller glasjonomercement. Den beräknade relativa risken för fissurförseglingar med glasjonomercement jämfört med en referensgrupp var 0,22 (konfidensintervall −0,52 till −0,96). Skillnaden är inte signifikant. De två inkluderade studierna har allvarliga metodologiska brister som gör att både den interna och den externa validiteten är mycket osäker.
Den progressionsförebyggande effekten av fissurförseglingar med glasjonomercement har jämförts med effekten av fluoridlackningar i en systematisk översikt [5]. Översikten inkluderar en studie (34 personer) som jämför glasjonomercement med fluoridlackning [3]. Det går inte att dra några slutsatser eftersom materialet är litet och uppföljningstiden kort (ett år). Kariesdiagnostik av ocklusalytor på molarer är osäker, och kliniskt är det ofta svårt att skilja mellan en frisk yta och en yta med initial karies. Det innebär att man i praktiken sannolikt förseglar initiala skador. Det finns stöd i litteraturen för att sådana initiala skador inte progredierar under förutsättning av förseglingen är tät [6, 7]. Studierna avser förseglingar med resinbaserade material, men resonemanget borde kunna appliceras också på förseglingar med glasjonomercement där man dessutom har en viss fluorideffekt från förseglingsmaterialet. Retentionen av glasjonomercement är dock sämre än av resinbaserade material, och upprepade behandlingar är därför oftast nödvändiga.
Trots att det saknas vetenskapligt underlag kan fissurförseglingar med glasjonomercement av initiala kariesskador med risk för progression på permanenta molarers ocklusalytor vara en effektiv åtgärd under en begränsad tid.
En översyn av dessa riktlinjer gjordes 2019. SBU genomförde en litteratursökning men inga nya relevanta studier (med låg eller medelhög risk för bias) identifierades. Socialstyrelsen har bedömt att befintlig slutsats (expertgruppsbedömning) kvarstår. Samtliga kunskapsunderlag som SBU har tagit fram finns på SBU:s webbplats, www.sbu.se.