Vid friändstandlöshet som ger en funktionsstörning ger behandlingar med avtagbara partialproteser i över- och underkäken:
• förbättrad livskvalitet efter behandlingen (låg evidensstyrka)
• samma nivå av oralt relaterad livskvalitet ett år efter behandlingen som i en kontrollgrupp som sedan tidigare hade avtagbara partialproteser (låg evidensstyrka)
i överkäken:
• sämre oralt relaterad livskvalitet än behandlingar med fastsittande konstruktioner (expertgruppsbedömning)
• låg protesöverlevnad efter fem år och mycket låg efter tio år (expertgruppsbedömning)
• ofta behov av rebasering inom fem år (expertgruppsbedömning)
• stor risk för fraktur av metallskelettet (expertgruppsbedömning).
i underkäken:
• mycket varierande protesöverlevnad (29–89 procent) efter fem–sex år (låg evidensstyrka)
• låg protesöverlevnad (59 procent) efter tio år (låg evidensstyrka)
• ofta behov av protesrebaseringar (låg evidensstyrka).
- Ger förbättrad livskvalitet efter behandling
Ger samma nivå av oralt relaterad livskvalitet ett år efter behandling som i en kontrollgrupp som sedan tidigare hade avtagbar partialprotes
Ger sämre oralt relaterad livskvalitet än behandling med fastsittande konstruktioner
Låg protesöverlevnad efter 5 och mycket låg efter 10 år
Medför ofta behov av rebasering inom 5 år
Medför stor risk för fraktur av metallskelettet (Låg evidensstyrka
Låg evidensstyrka
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning)
Åtgärden har positiv effekt på tuggfunktion, utseende, tal och oral komfort. I en studie [2] hade samtliga interventionsgrupper (fastsittande konstruktioner, avtagbara partialproteser respektive totala plattproteser) en sämre oral hälsorelaterad livskvalitet (OHRQOL) än sin respektive kontrollgrupp före behandlingen och de fick en statistiskt signifikant förbättrad OHRQOL efter behandlingen. De respektive kontrollgrupperna hade sedan tidigare inga protetiska ersättningar, avtagbara partialproteser respektive helproteser. Tolv månader efter behandlingen låg gruppen med avtagbara partialproteser på ungefär samma nivå avseende OHRQOL som sin kontrollgrupp, medan grupperna med fastsittande konstruktioner respektive totala plattproteser hade bättre OHRQOL än sina kontrollgrupper, och gruppen med fastsittande protetik hade ännu bättre OHRQOL än de som hade erhållit avtagbara heleller partialproteser. Den andra studien [1] visade att en del patienter är nöjda och positivt inställda till en avtagbar partialprotes på grund av att den förbättrar utseendet och höjer livskvaliteten. Andra patienter vittnade om svårigheter och problem avseende tuggfunktionen, protesens utseende, smakupplevelsen, talet och den orala komforten. De i studien intervjuade tandläkarna uppfattar att patienterna ser den avtagbara partialprotesen som en sista utväg på grund av att den upplevs ge en dålig oral komfort och innebär en ökad risk för skador på de egna tänderna. Patienter och tandläkare är överens om att behovet av avtagbara partialproteser är störst vid synliga (i frontsegmentet) tandförluster.
Vid friändstandlöshet i överkäken som kräver behandling har alternativet avtagbar partialprotes en låg överlevnad (72 procent) efter 5 år [3] och efter 10 år (52 procent) [3]. I den andra studien [5] anges medianfunktionstiden till 8,6 år.
Vid friändstandlöshet i underkäken som kräver behandling har alternativet avtagbara partialproteser en mycket varierande överlevnad efter fem–sex år (29–89 procent) och en låg överlevnad efter tio år (59 procent). En vanlig åtgärd under uppföljningstiden är rebasering av proteserna.