Vid flertandsluckor som ger funktionsstörningar ger behandlingar med tandstödda broar
• bättre oralt relaterad livskvalitet än behandlingar med avtagbara partialproteser (expertgruppsbedömning)
• mycket hög broöverlevnad (> 95 procent) efter 5 år (måttlig evidensstyrka)
• mycket hög broöverlevnad (90 procent) efter 10 år (måttlig evidensstyrka)
• hög broöverlevnad (cirka 70 procent) efter 15 år (låg evidensstyrka)
• en medianöverlevnad om mer än 20 år (låg evidensstyrka)
• tekniska och biologiska komplikationer i cirka en fjärdedel av fallen efter upp till 10 år (låg evidensstyrka).
- Ger bättre oralt relaterad livskvalitet än behandling med avtagbar partialprotes
Mycket hög broöverlevnad (>95 procent) efter 5 år
Mycket hög broöverlevnad (90 procent) efter 10 år
Hög broöverlevnad (cirka 70 procent) efter 15 år
Medianöverlevnad mer än 20 år
Ger tekniska och biologiska komplikationer i cirka en fjärdedel av fallen upp till 10 år (Expertgruppsbedömning
Måttlig evidensstyrka
Måttlig evidensstyrka
Låg evidensstyrka
Låg evidensstyrka
Låg evidensstyrka)
I en studie [13] hade samtliga interventionsgrupper (fastsittande protetik, avtagbar partialprotetik, total plattprotetik) en sämre oral hälsorelaterad livskvalitet (OHRQOL) än sin kontrollgrupp före behandlingen och fick en statistiskt signifikant förbättrad OHRQOL efter behandlingen. Tolv månader efter behandlingen låg gruppen med avtagbara partialproteser på ungefär samma nivå avseende OHRQOL som sin kontrollgrupp medan de andra två hade bättre OHRQOL än sina kontrollgrupper. Dessutom fick gruppen som fick fastsittande protetik bättre OHRQOL än de som hade erhållit avtagbar hel- eller partialprotetik, tolv månader efter behandling.
Vid en flertandslucka som kräver behandling har behandlingsalternativet en tandstödd bro på vitala stödtänder en mycket hög överlevnad: efter fem år är den mer än 95 procent, efter 10 år är den 88–92 procent och efter 15 år är den 68–75 procent. Vid längre observationstider varierar uppgifterna mer men broöverlevnader av 41–77 procent har rapporterats efter 18–23 år. Medianöverlevnadstiden för broar har beräknats till över 20 år.
Risken för komplikationer är relativt stor och varierar med utformningen och materialet i broarna. (Publicerade data tyder på att guldakrylbroar har väsentligt högre andel omgörningar än guldporslinsbroar vid långa observationstider, 18–23 år). Endodontiska problem uppträder genomsnittligen i 11 procent av stödtänderna inom en tioårsperiod. Rotfyllda och stiftförsedda stödtänder drabbas oftare av misslyckanden än vitala stödtänder. Bland de övriga tekniska och biologiska komplikationerna är karies (medelvärde 8 procent) och retentionsförluster (medelvärde 7 procent) mer frekventa än frakturer (medelvärde 3–5 procent) och förluster på grund av parodontit (medelvärde 0,5 procent).
En översyn av dessa riktlinjer genomfördes 2019. Två nya systematiska översikter identifierades men studiedesignen på inkluderade studier medger inte evidensgraderade slutsatser. Den ena översikten redovisar överlevnaden hos metallkeramiska broar efter 5 år (1669 patienter och 1796 broar) [14] och den andra redovisar överlevnaden hos kärnförstärkta broar i zirkonia efter 5 år (368 patienter, 430 broar) [15]. De nytillkomna studierna förändrar inte redovisade slutsatser. Studier om broöverlevnad för andra material saknas.