Vid flertandsluckor som ger funktionsstörningar ger behandlingar med avtagbara partialproteser
• förbättrad livskvalitet efter behandlingen (låg evidensstyrka)
• sämre oralt relaterad livskvalitet än vid behandlingar med fastsittande konstruktioner (expertgruppsbedömning)
• måttlig överlevnad (i förhållande till tandstödda broar) efter fem år (expertgruppsbedömning)
• låg överlevnad (i förhållande till tandstödda broar) efter tio år (expertgruppsbedömning)
• hög frekvens av komplikationer och ett stort behov av reparationer av proteserna (expertgruppsbedömning)
• sämre oralt relaterad livskvalitet än vid behandlingar med fastsittande konstruktioner (expertgruppsbedömning)
• förbättrad oralt relaterad livskvalitet jämfört med ingen behandling (expertgruppsbedömning).
- Ger förbättrad livskvalitet efter behandling
Ger sämre oralt relaterad livskvalitet än behandling med fastsittande konstruktioner
Måttlig protesöverlevnad (i förhållande till tandstödd bro) efter 5 år
Låg överlevnad (i förhållande till tandstödd bro) efter 10 år
Hög frekvens av komplikationer och stort behov av reparationer av protesen
Ger sämre oralt relaterad livskvalitet än behandling med fastsittande konstruktioner
Ger förbättrad oralt relaterad livskvalitet jämfört med ingen behandling (Låg evidensstyrka
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning
Expertgruppsbedömning)
I en studie [1] hade samtliga interventionsgrupper (fastsittande protetik, avtagbar partialprotetik och total plattprotetik) en sämre oral hälsorelaterad livskvalitet (OHRQOL) än sin kontrollgrupp före behandlingen och de fick en statistiskt signifikant förbättrad OHRQOL efter behandlingen. Tolv månader efter behandlingen låg gruppen med avtagbara partialproteser på ungefär samma nivå avseende OHRQOL som sin kontrollgrupp medan de andra två hade bättre OHRQOL än sina kontrollgrupper. Dessutom fick gruppen som fick fastsittande protetik bättre OHRQOL än de som hade erhållit avtagbar hel- eller partialprotetik, tolv månader efter behandlingen. Den andra studien [2] visade att en del patienter är nöjda och positivt inställda till en avtagbar partialprotes på grund av att den förbättrar utseendet och höjer livskvaliteten. Andra patienter vittnade om svårigheter och problem avseende tuggfunktionen, protesens utseende, smakupplevelsen, talet och den orala komforten. De i studien intervjuade tandläkarna uppfattar att patienterna ser den avtagbara partialprotesen som en sista utväg på grund av att den upplevs ge en dålig oral komfort och innebär en ökad risk för skador på de egna tänderna. Patienter och tandläkare är överens om att behovet av avtagbara partialproteser är störst vid synliga (i frontsegment) tandförluster.
En retrospektiv studie som omfattade 1 480 patienter, av vilka 1 036 hade behandlats med avtagbara partialproteser med ett metallskelett minst fem år tidigare, har identifierats [3]. Av dessa patienter kunde 748 med 886 partialproteser följas i mellan fem och tio år. Majoriteten var friändsproteser och 287 var luckproteser. Alla patienter hade genomgått ett program med återbesök och kontroller var sjätte månad. Om kriterierna för ett misslyckande var att en ny protes framställdes, eller att den befintliga protesen inte användes, var överlevnaden efter fem år 75 procent och efter tio år 50 procent, med sämre överlevnad för friändsproteser. Resultaten var bättre för överjämfört med underkäken. 8 respektive 4 procent hade slutat använda sina underkäks- respektive överkäksproteser.
Socialstyrelsens expertgrupp har med stöd av beprövad erfarenhet och det tillgängliga underlaget tagit ställning till slutsatser om åtgärdens effekter vid tillståndet.