Enskild tand med ringa till måttlig defekt som ger funktionsstörning – Fyllningsterapi komposit, vuxna
Prioritet enligt rekommendationsskalan
Rangordning 1–10
Åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet och 10 anger åtgärder med lägst prioritet.
Icke-göra
Åtgärder som bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att en åtgärd inte ger någon nytta, att den är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.
FoU (forskning och utveckling)
Åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.
Motivering till rekommendation
Kunskapsunderlag
För fullständigt underlag, se bilaga Kunskapsunderlag
Åtgärdens effekt
För enskild tand med ringa till måttlig defekt som ger funktionsstörning och som behandlas med en kompositfyllning på de tuggbelastade ytorna
• överlever i genomsnitt 90 procent (80–95 procent) av fyllningarna i fem år (måttlig evidensstyrka) • är medianöverlevanden för fyllningar som görs om fyra år (spridning tre– nio år) (måttlig evidensstyrka) • föreligger ingen skillnad mellan kompositfyllningar och kompositinlägg efter tio år. Båda har en överlevnad som är 73–84 procent (måttlig evidensstyrka) • vid omgörning av kompositfyllningar är den vanligaste orsaken sekundärkaries (expertgruppsbedömning). • Biverkningar av komposit förekommer hos både patienterna och personalen (expertgruppsbedömning).
- 90 procent (80-95 procent) fyllningsöverlevnad efter 5 år Medianöverlevanden för fyllningar som görs om är 4 år (spridning 3-9 år) Ingen skillnad föreligger mellan kompositfyllning och kompositinlägg efter 10 år. Båda har en överlevnad mellan 73-84 procent Den vanligaste ormgörningsorsaken är sekundärkaries Biverkningar förekommer hos både patienter och personal (Måttlig evidensstyrka Måttlig evidensstyrka Måttlig evidensstyrka Expertgruppsbedömning Expertgruppsbedömning)
Fyllningarnas överlevnad efter fem år beräknades till cirka 90 procent (spridning 80–95 procent). Medianöverlevnadstiden var fyra år för fyllningar som måste bytas ut (spridning tre–nio år), vilket innebär att hälften av fyllningarna måste bytas inom fyra år. Avseende fyllningar som är utförda i allmäntandvården är det rimligt att anta att fyllningsöverlevnaden kan förväntas vara lägre än den som rapporteras i prospektiva studier som vanligen är utförda vid universitetskliniker.
Andelen fyllningar som förloras på grund av sekundärkaries har beräknats till 22 procent utifrån resultaten från 11 studier och 9 452 fyllningar. Andelen fyllda tänder med postoperativa besvär beräknades till 4,2 procent utifrån resultaten från 16 observationsstudier och en retrospektiv studie och 2 075 fyllningar.
Se åtgärden ”kompositinlägg vid enskild tand med defekt som medför funktionsstörning” för en jämförelse mellan överlevnaden för kompositinlägg och kompositfyllningar.
En översyn av dessa riktlinjer genomfördes 2019. Två nya systematiska översikter och två RCT-studier som studerade överlevnaden av kompositfyllningar identifierades. I de två RCT-studierna redovisas en misslyckandefrekvens för kompositfyllningar på 2,1 procent [22] respektive 1,6 procent [23] per år. De två systematiska översikterna [24, 25] redovisar motsvarande resultat. En av översikterna redovisade att ju större fyllningarna var desto oftare misslyckades de. Sammanvägda förändrar dessa studier inte tidigare slutsatser.
Biverkningar och oönskade effekter
Behandlingar med kompositmaterial och relaterade produkter kan orsaka allergiska reaktioner och lichenoida slemhinneförändringar hos patienterna. Prevalensen och incidensen är okänd. Läckage av organiska substanser har påvisats från polymeriserade kompositmaterial i en liten mängd. Ohärdade material orsakar en större exponering på grund av dess innehåll av oreagerade substanser, vilket medför en ökad risk vid hanteringen. Den risk som kunnat påvisas är allergiska reaktioner. Relevansbedömningar av hudtester bör göras i samråd mellan tandläkaren och en hudläkare eller dermatolog. Mer än 10 procent av tandvårdspersonalen uppvisar hudbesvär på händerna och fingrarna under en bestämd tidsperiod. Arbete med kompositmaterial och relaterade produkter kan orsaka allergisk kontaktdermatit med en prevalens som är 1–5 procent. Atopi och långvarigt arbete med akrylat- eller metakrylatbaserade material kan öka risken för yrkesrelaterade besvär. Uppgifter om biverkningar och oönskade effekter finns i de biverkningsrapporter som tidigare publicerats av Socialstyrelsen (diarienummer 4.2-12498/2021), och som kan begäras ut från Socialstyrelsens registratur, socialstyrelsen@socialstyrelsen.se.
Granskade studier
Studier som ingår i granskningen
En systematisk översikt identifierades [1], avseende fyllningsöverlevnaden för kompositfyllningar och som inkluderade studier till och med 2003 med en uppföljningstid på 5 år eller mer (5–17 år). Då överlevnadstiden tenderar att minska med tiden gjordes en omräkning av utfallet från längre studier, både i den systematiska översikten och i en kompletterande sökning, för att möjliggöra jämförelser efter fem år. I en kompletterande litteratursökning (litteratur som var publicerad från och med 2004) identifierades ytterligare fem observationsstudier med en uppföljningstid på fem år eller mer [2-6]. Totalt omfattar den systematiska översikten och den kompletterande sökningen 25 longitudinella studier, huvudsakligen i högskolemiljö, med en uppföljningstid på i medeltal 8 år (5–17 år), 1 retrospektiv studie och 1 tvärsnittsstudie. Totalt ingår 2 633 fyllningar, främst klass I och II. Ett annat sätt att presentera överlevnadstiden är att ange en medianöverlevnadstid. Med detta avses medianåldern på de fyllningar som behöver göras om vid tidpunkten för undersökningen. De studier som har använt måttet medianlivslängd har i huvudsak genomförts i allmäntandvården. I den systematiska översikten [1] ingick åtta tvärsnittsstudier och en longitudinell studie på vilka medianöverlevnadstiden hade beräknats. Underlaget omfattar mer än 3 110 kompositfyllningar, huvudsakligen av klass I och II. Andelen förlorade fyllningar på grund av sekundärkaries beräknades utifrån resultaten från 11 studier och 9 452 fyllningar, 6 longitudinella studier [3, 4, 6-9], 3 retrospektiva studier [2, 10, 11] och 2 tvärsnittsstudier [5, 12]. Andelen fyllda tänder som drabbades av postoperativa besvär beräknades utifrån 15 studier [2-4, 6, 7, 9, 13-21] och 2 075 fyllningar, 14 longitudinella studier [3, 4, 6, 7, 9, 13-21], samt 1 retrospektiv studie [2].
Referenser
Manhart, J, Chen, H, Hamm, G, Hickel, R. Review of the clinical survival of direct and indirect restorations in posterior teeth of the permanent dentition. Operative dentistry. 2004; 29(5):481-508.
da Rosa Rodolpho, PA, Cenci, MS, Donassollo, TA, Loguercio, AD, Demarco, FF. A clinical evaluation of posterior composite restorations: 17-year findings. Journal of dentistry. 2006; 34(7):427-35.
Lindberg, A, van Dijken, JW, Lindberg, M. Nine-year evaluation of a polyacid-modified resin composite/resin composite open sandwich technique in Class II cavities. Journal of dentistry. 2007; 35(2):124-9.
Demirci, M, Sancakli, HS. Five-year clinical evaluation of Dyract in small Class I cavities. Am J Dent. 2006; 19(1):41-6.
Sunnegardh-Gronberg, K, van Dijken, JW, Funegard, U, Lindberg, A, Nilsson, M. Selection of dental materials and longevity of replaced restorations in Public Dental Health clinics in northern Sweden. Journal of dentistry. 2009; 37(9):673-8.
Demircia, M. Clinical evaluation of a polyacid-modified resin composite (Dyract AP) in class I cavities: 5-year results. J Adhes Dent. 2007; 9(6):547-53.
Pallesen, U, Qvist, V. Composite resin fillings and inlays. An 11-year evaluation. Clinical oral investigations. 2003; 7(2):71-9.
Rasmusson, CG, Lundin, SA. Class II restorations in six different posterior composite resins: five-year results. Swed Dent J. 1995; 19(5):173-82.
van Dijken, JW, Olofsson, AL, Holm, C. Five year evaluation of class III composite resin restorations in cavities pre-treated with an oxalic- or a phosphoric acid conditioner. J Oral Rehabil. 1999; 26(5):364-71.
Forss, H, Widstrom, E. From amalgam to composite: selection of restorative materials and restoration longevity in Finland. Acta Odontol Scand. 2001; 59(2):57-62.
Palotie, U, Vehkalahti, M. Reasons for replacement and the age of failed restorations in posterior teeth of young Finnish adults. Acta Odontol Scand. 2002; 60(6):325-9.
Tyas, MJ. Placement and replacement of restorations by selected practitioners. Australian dental journal. 2005; 50(2):81-9; quiz 127.
Efes, BG, Dorter, C, Gomec, Y, Koray, F. Two-year clinical evaluation of ormocer and nanofill composite with and without a flowable liner. J Adhes Dent. 2006; 8(2):119-26.
Fagundes, TC, Barata, TJ, Bresciani, E, Cefaly, DF, Jorge, MF, Navarro, MF. Clinical evaluation of two packable posterior composites: 2-year follow-up. Clinical oral investigations. 2006; 10(3):197-203.
Poon, EC, Smales, RJ, Yip, KH. Clinical evaluation of packable and conventional hybrid posterior resin-based composites: results at 3.5 years. J Am Dent Assoc. 2005; 136(11):1533-40.
Spreafico, RC, Krejci, I, Dietschi, D. Clinical performance and marginal adaptation of class II direct and semidirect composite restorations over 3.5 years in vivo. Journal of dentistry. 2005; 33(6):499-507.
Bottenberg, P, Alaerts, M, Keulemans, F. A prospective randomised clinical trial of one bis-GMA-based and two ormocer-based composite restorative systems in class II cavities: three-year results. Journal of dentistry. 2007; 35(2):163-71.
Belluz, M, Pedrocca, M, Gagliani, M. Restorative treatment of cervical lesions with resin composites: 4-year results. Am J Dent. 2005; 18(6):307-10.
Demirci, M, Ersev, H, Ucok, M. Clinical evaluation of a polyacidmodified resin composite (Dyract) in class III cavities: three-year results. Operative dentistry. 2002; 27(3):223-30.
Briso, AL, Mestrener, SR, Delicio, G, Sundfeld, RH, Bedran-Russo, AK, de Alexandre, RS, et al. Clinical assessment of postoperative sensitivity in posterior composite restorations. Operative dentistry. 2007; 32(5):421-6.
Auschill, TM, Koch, CA, Wolkewitz, M, Hellwig, E, Arweiler, NB. Occurrence and causing stimuli of postoperative sensitivity in composite restorations. Operative dentistry. 2009; 34(1):3-10.
Pallesen, U, van Dijken, JW. A randomized controlled 27 years follow up of three resin composites in Class II restorations. Journal of dentistry. 2015; 43(12):1547-58.
Borgia, E, Baron, R, Borgia, JL. Quality and Survival of Direct Light Activated Composite Resin Restorations in Posterior Teeth: a 5- to 20- Year Retrospective Longitudinal Study. Journal of prosthodontics. 2019; 28(1):e195‐e203.
Astvaldsdottir, A, Dagerhamn, J, van Dijken, JW, Naimi-Akbar, A, Sandborgh-Englund, G, Tranaeus, S, et al. Longevity of posterior resin composite restorations in adults - A systematic review. Journal of dentistry. 2015; 43(8):934-54.
Afrashtehfar, KI, Emami, E, Ahmadi, M, Eilayyan, O, Abi-Nader, S, Tamimi, F. Failure rate of single-unit restorations on posterior vital teeth: A systematic review. The Journal of prosthetic dentistry. 2017; 117(3):345-53.e8.
Hälsoekonomiskt underlag
Resultat och metod
Tillståndets svårighetsgrad
Kontakta oss
Har du frågor eller synpunkter? Kontakta oss på digitala-nationella-riktlinjer@socialstyrelsen.se