Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor
Här kan du söka efter rekommendationer och indikatorer som ingår i nationella riktlinjer för ohälsosamma levnadsvanor.
Status: Gäller
Senast uppdaterad: 2018-06-28
Slutversion publicerad: 2018-06-28
Bakgrundsinformation för denna riktlinje
Översikt
Om riktlinjeområdet
Ohälsosamma levnadsvanor – ett folkhälsoproblem
Den som inte röker, äter hälsosamt, är fysiskt aktiv och har en måttlig konsumtion av alkohol lever i genomsnitt 14 år längre än den som har dessa ohälsosamma levnadsvanor [1]. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) kan sunda levnadsvanor förebygga det mesta av all kranskärlssjukdom och stroke och 30 procent av all cancer [2, 3]. Hälsosamma levnadsvanor kan också förebygga eller fördröja utvecklingen av typ 2-diabetes [4].
Ohälsosamma levnadsvanor är vanligt förkommande – enligt Folkhälsomyndigheten är det bara varannan kvinna och var tredje man i åldrarna 16–84 år som rapporterar att de inte har några ohälsosamma levnadsvanor [5].
Även den som redan har drabbats av sjukdom kan snabbt göra stora hälsovinster med förbättrade levnadsvanor. Till exempel kan en person som slutar röka, börjar äta hälsosamt och motionera regelbundet efter ett akut kranskärlssyndrom redan efter sex månader minska risken för nya hjärt-kärlhändelser med 74 procent, i jämförelse med den som fortsätter att röka, vara fysiskt inaktiv och inte förbättrar sina matvanor [6].
De fyra levnadsvanor som omfattas av dessa riktlinjer – tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet – är också de vanor som bidrar mest till den samlade sjukdomsbördan i Sverige [7]. Cirka en femtedel av den samlade sjukdomsbördan kan tillskrivas de levnadsvanor som riktlinjerna tar upp. Sjukdomsbördan är ett mått som WHO och Världsbanken har tagit fram för att man ska kunna jämföra vilka sjukdomar som leder till mest ohälsa, och vilka riskfaktorer som har störst betydelse för sjukdomarna. Dessa beräkningar tar dock inte hänsyn till andra riskfaktorer, såsom högt blodtryck, höga blodfetter och fetma, som till allra största delen orsakas av ohälsosamma levnadsvanor. Det innebär att levnadsvanornas betydelse för den totala sjukdomsbördan kraftigt underskattas.
Forskning saknas om flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt
Många personer har flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt. Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät visar att andelen med två ohälsosamma levnadsvanor är 13 procent bland kvinnor och 19 procent bland män, och att 5 procent av kvinnorna och 13 procent av männen har fler än två ohälsosamma levnadsvanor [5]. Att ha flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt innebär inte bara att risken för de enskilda vanorna läggs ihop utan tycks även medföra en synergieffekt, det vill säga att riskerna av flera ohälsosamma levnadsvanor blir större än summan för de enskilda levnadsvanorna.
Det är alltså särskilt angeläget att personer med flera ohälsosamma levnadsvanor får hjälp och stöd att ändra sina vanor. Dock är kunskapen bristfällig gällande om en person har större chans att förändra sina ohälsosamma levnadsvanor om han eller hon ändrar en levnadsvana i taget eller alla samtidigt. Socialstyrelsen ger därför inga rekommendationer om detta i riktlinjerna.
Starkt samband mellan sociala faktorer och ohälsosamma levnadsvanor
Förutsättningarna för en god hälsa påverkas av livsvillkoren och av individens egna val och levnadsvanor. Människors levnadsvanor skiljer sig påtagligt beroende på social miljö, utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar och bostadsort. Undersökningar av svenskars levnadsvanor kopplade till hälsa visar att de är mer ogynnsamma för den som har en lägre socioekonomisk ställning, det vill säga utifrån yrke, utbildningsnivå och ekonomiska förutsättningar [8].
Det är exempelvis betydligt färre som röker dagligen (5 procent) bland personer med eftergymnasial utbildning, än bland personer med endast förgymnasial utbildning (12 procent). Vidare är personer med eftergymnasial utbildning i högre utsträckning fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag och mindre stillasittande på sin fritid jämfört med de med endast förgymnasial utbildning [5].
Enligt Livsmedelsverket finns det ett positivt samband mellan socioekonomisk ställning och matvanor, det vill säga ju högre socioekonomisk ställning desto hälsosammare matvanor [9]. Detta samband kan delvis förklara skillnader i sjukdomsförekomst och dödlighet mellan olika socioekonomiska grupper. Jämfört med personer med enbart förgymnasial utbildning är de med eftergymnasial utbildning tre till fyra gånger mer benägna att äta grönsaker (oftare än en gång per dag). För frukt ses liknande men inte lika stora skillnader [9]. Däremot finns inget tydligt samband mellan riskbruk av alkohol och utbildningsnivå.
Om fler personer får hjälp och stöd att förändra sina ohälsosamma levnadsvanor kan också ojämlikheter i befolkningens hälsa minska. En av förutsättningarna att uppnå detta är att hälso- och sjukvården arbetar mer systematiskt för att nå socialt utsatta grupper med det förebyggande arbetet [10].
Referenser
- Khaw, KT, Wareham, N, Bingham, S, Welch, A, Luben, R, Day, N. Combined impact of health behaviours and mortality in men and women: the EPIC-Norfolk prospective population study. PLoS Med. 2008; 5(1):e12.
- Cardiovascular diseases (CVDs), Fact sheet 317. WHO. 2017. Hämtad 2017-10-18 från: http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs317/en/
- Cancer, Fact sheet 297. WHO. 2017. Hämtad 2017-10-18 från: http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs297/en/
- Diabetes, Fact sheet 312. WHO. 2017. Hämtad 2017-10-18 från: http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs312/en/
- Nationella folkhälsoenkäten – Hälsa på lika villkor. Folkhälsomyndigheten. Hämtad 2017-09-04 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistikdatabaser-och-visualisering/nationella-folkhalsoenkaten/
- Chow, CK, Jolly, S, Rao-Melacini, P, Fox, KA, Anand, SS, Yusuf, S. Association of diet, exercise, and smoking modification with risk of early cardiovascular events after acute coronary syndromes. Circulation. 2010; 121(6):750-8.
- Global Burden of Disease, Sweden. 2015. Hämtad 2017-09-28 från: http://www.healthdata.org/sweden
- Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa : förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa : slutbetänkande. Stockholm: Wolters Kluwer; 2017.
- Socioekonomiska skillnader i matvanor i Sverige, rapport nr 9/2016 Livsmedelsverket; 2016.
- Förebygga för att överbrygga? : jämlikhet i hälso- och sjukvårdens förebyggande arbete mot ohälsosamma levnadsvanor. Stockholm: Myndigheten för vård- och omsorgsanalys; 2016.
Status och utveckling inom området
Stora skillnader i vården kräver ett samlat grepp
Att förebygga ohälsa är en av hälso- och sjukvårdens uppgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, och patienter ska informeras om metoder för att förebygga sjukdom eller skada enligt patientlagen (2014:821). I propositionen En förnyad folkhälsopolitik (prop. 2007/08:110) framhålls också att hälso- och sjukvården i större utsträckning bör integrera ett sjukdomsförebyggande perspektiv i det löpande arbetet.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder från 2011 har inneburit att hälso- och sjukvården i större utsträckning än tidigare tillämpar evidensbaserade metoder för att ge individuellt stöd till att förändra ohälsosamma levnadsvanor. Trots framsteg har dock det förebyggande arbetet ännu inte en självklar ställning inom hälso- och sjukvården. Utvärderingen av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder som gjordes 2014 visar att de förändringar av arbetssätt och metoder som riktlinjerna rekommenderar endast sker successivt och att förändringstakten varierar stort mellan olika landsting eller regioner och mellan olika vårdenheter.
Hälso- och sjukvården behöver arbeta mer aktivt med styrning och ledning för att stärka det förebyggande arbetet med levnadsvanor. Det behöver bli tydligare att arbetet med levnadsvanor till exempel ingår i vården av personer med kroniska sjukdomar. Rutiner för samtal om levnadsvanor behöver tas fram för fler verksamheter och det behöver avsättas tid för dem som ska genomföra mer omfattande samtal. Patienterna själva är positiva till att prata om eller på annat sätt lämna information om sina levnadsvanor i samband med besök i hälso- och sjukvården för att de ska få rätt vård och behandling [1]. De flesta vill också att vårdpersonalen ger stöd till förändringar i levnadsvanor i stället för att ge läkemedelsbehandling. Primärvården spelar en central roll i det förebyggande arbetet och har en viktig funktion för att nå ut till alla delar av befolkningen.
För att förebygga och påverka ohälsosamma levnadsvanor behövs även andra typer av åtgärder än de som ingår i dessa riktlinjer. Kommissionen för jämlik hälsa, som hade i uppdrag att lämna förslag som kan bidra till att minska hälsoklyftorna, understryker att de fyra levnadsvanorna i Socialstyrelsens riktlinjer är viktiga startpunkter i det strategiska arbetet, men att åtgärder och inriktning bör vidgas till andra samhällssektorer [2]. Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket understryker vikten av att insatserna måste vara långsiktiga och riktas både till individer och till deras sociala och fysiska miljö [3].
Hur levnadsvanor kan uppmärksammas inom hälso- och sjukvården
Levnadsvanor kan uppmärksammas som en integrerad del av anamnesen i samband med besök på vårdmottagningar eller vård på sjukhus. Exempelvis kan samtal om levnadsvanor underlättas för både patienter och vårdgivare om patienten i förväg kan förbereda sig och fylla i ett samtalsunderlag inför ett planerat besök.
Ett sätt att mer systematiskt och strukturerat uppmärksamma levnadsvanor är att bjuda in alla personer i utvalda åldersgrupper (t.ex. vid 40, 50 eller 60 års ålder) till ett hälsosamtal med fokus på levnadsvanor. Flera landsting och regioner erbjuder redan i dag sådana riktade hälsosamtal. Dialogen mellan deltagare och hälso- och sjukvårdspersonal utgår från de underlag om patientens levnadsvanor som framgår av hälsoundersökningen. I de fall utfallet motiverar ytterligare utredning och åtgärder skrivs en remiss till läkare, dietist etcetera, beroende på behov. Svenska utvärderingar visar att denna strategi både kan minska dödligheten i hjärtkärlsjukdom och dödligheten oberoende av orsak, och dessutom kan vara kostnadseffektiv [4].
Referenser
- Så här vill patienter berätta för sjukvården om sina levnadsvanor - Resultat av en befolkningsundersökning 2016. Socialstyrelsen; 2016.
- Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa : förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa : slutbetänkande. Stockholm: Wolters Kluwer; 2017.
- Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket; 2017.
- Bästa möjliga hälsa och en hållbar hälso- och sjukvård. Stockholm: Socialstyrelsen; 2018.
Om riktlinjen
Om riktlinjen
Dessa riktlinjer ger rekommendationer om åtgärder för att förebygga och behandla sjukdom genom att stödja patienter att förändra ohälsosamma levnadsvanor. Rekommendationerna gäller tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet.
Åtgärderna i riktlinjerna avser att stödja en beteendeförändring av ohälsosamma levnadsvanor med syfte att förhindra eller behandla sjukdom som kan uppstå som en konsekvens av den ohälsosamma levnadsvanan. Information om vilken betydelse levnadsvanerelaterade åtgärder kan ha för att förebygga eller behandla specifika sjukdomstillstånd som till exempel diabetes och hjärt-kärlsjukdom finns i Socialstyrelsens sjukdomsspecifika nationella riktlinjer. Exempelvis framhålls råd om sunda levnadsvanor som en viktig åtgärd i Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård [1] och Nationella riktlinjer för diabetesvård [2]. Då har fokus legat på effekten av åtgärden för det aktuella tillståndet. Till exempel ges rekommendationen att hälso- och sjukvården bör erbjuda stöd att sluta röka till personer med kranskärlssjukdom som röker, men inte vilken typ av åtgärd som bör användas för att uppnå rökstopp. Det finns därför ett behov av att beskriva evidensbaserade metoder för att påverka ohälsosamma levnadsvanor, vilket är utgångspunkten i dessa riktlinjer.
Referenser
- Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård: stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen; 2015.
- Nationella riktlinjer för diabetesvård : stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen; 2017.
Avgränsning
Avgränsningen utgår i huvudsak från hälso- och sjukvårdens aktuella behov av vägledning. Riktlinjerna omfattar därför främst områden och åtgärder där det finns stora praxisskillnader eller där behovet av kvalitetsutveckling är stort. Fokus är att vägleda riktlinjernas primära mottagare, det vill säga beslutsfattare inom hälso- och sjukvården, såsom politiker, tjänstemän och verksamhetschefer.
Denna revidering har förutom ovanstående kriterier tagit utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder från 2011. De övergripande avgränsningarna är därmed desamma som 2011. De reviderade riktlinjerna har dock ett ökat fokus på rekommendationer riktade till barn och unga jämfört med tidigare. Riktlinjernas rekommendationer gäller enbart personer som redan har utvecklat ohälsosamma levnadsvanor. Riktlinjerna innehåller heller inga rekommendationer om hur eller när hälso- och sjukvården ska ställa frågor om levnadsvanor.
Om revideringen
De reviderade riktlinjerna har ett tydligare styr- och ledningsperspektiv än tidigare, vilket har påverkat urvalet av frågeställningar. Inför revideringen har Socialstyrelsen även gett en rad intressenter möjlighet att lämna synpunkter på vilka frågeställningar som bör ingå i riktlinjerna.
I och med revideringen har tillstånds- och åtgärdslistan justerats. Sammantaget innebär detta att de reviderade riktlinjerna omfattar färre frågor än de tidigare riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder från 2011.
Uppdaterad metod
Sedan 2011 har Socialstyrelsen utvecklat metoden för att ta fram nationella riktlinjer. Den nya metoden innebär ett mer standardiserat sätt att granska och bedöma det vetenskapliga underlaget. Detta innebär att åtgärder som ingick i riktlinjerna från 2011 har granskats på nytt och i vissa fall fått en förändrad rangordning. Även bedömningen av tillståndets svårighetsgrad har utvecklats och systematiserats.
Samverkan
Samverkan med andra aktörer
I arbetet med att ta fram dessa riktlinjer har företrädare för sjukvårdshuvudmännen, specialistföreningar och andra intresseorganisationer och medicinskt sakkunniga medverkat. Sjukvårdshuvudmännen har genom Nationella samordningsgruppen för kunskapsstyrning (NSK) nominerat experter till prioriteringsarbetet. Socialstyrelsen har samverkat med Folkhälsomyndigheten genom dialoger kring matvanor och fysisk aktivitet samt om tobak och riskbruk av alkohol.
Projektorganisation
Projektledning
Margareta Eriksson
folkhälsostrateg, medicine doktor sjukgymnastik, leg. sjuksköterska, Folkhälsocentrum, Region Norrbotten
Grethe Fochsen
projektledare, Socialstyrelsen (till och med augusti 2016)
Lena Hansson
delprojektledare kunskapsunderlag, Socialstyrelsen
Lars Jerdén
docent, distriktsläkare, vårdcentral Jakobsgårdarna, Borlänge
Lena Jönsson
delprojektledare, Socialstyrelsen (från och med december 2016)
Hans Lingfors
medicine doktor, distriktsläkare, primärvårdens FoU-enhet, Futurum, region Jönköping
Anna Mattsson
projektledare, Socialstyrelsen (från och med augusti 2016)
Ulrika Sandahl
delprojektledare kunskapsunderlag, Socialstyrelsen
Lars Weinehall
prioriteringsordförande, senior professor i allmänmedicin och epidemiologi, Umeå universitet
Arbetet med kunskapsunderlaget
Marja Lisa Byhamre
doktorand, Umeå universitet, ST-läkare, internmedicin, Örnsköldsviks sjukhus
Ingrid Edvardsson Aurin
medicine doktor, folkhälsoutvecklare, FoU-handledare, Region Kronoberg
Marit Eriksson
medicine doktor, folkhälsosekreterare, Region Jönköpings län
Maria Rosaria Galanti
områdesansvarig för tobak ungdomar, adjungerad professor, Karolinska institutet, enhetschef, centrum för epidemiologi och socialmedicin (CES), Stockholms läns landsting
Hans Gilljam
områdesansvarig för tobak vuxna, läkare, professor emeritus, Karolinska institutet
Andreas Hult
medicine doktor, molekylärbiolog, Umeå universitet
Jonas Johansson
doktorand, idrottsfysiolog, Umeå universitet
Sofia Klingberg
medicine doktor, leg. dietist, Västra Götalands region, Göteborgs universitet, region Östergötland, Linköpings universitet
Peter Larm
medicine doktor, utredare, centralförbundet för alkohol och narkotika (CAN), lektor i folkhälsovetenskap, Mälardalens högskola
Ingrid Larsson
områdesansvarig för matvanor, medicine doktor, klinisk näringsfysiolog, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg
Lena Lundh
medicine doktor, distriktssköterska, Akademiskt primärvårdcentrum, Stockholms läns landsting
Per Nielsen
områdesansvarig för alkohol, professor, Linköpings universitet
Anna Nordström
Adjungerad professor folkhälsovetenskap, Umeå Universitet, universitetsöverläkare, specialist i Rehabiliteringsmedicin, Arbets- och Beteendemedicinskt Centrum, Västerbottens läns landsting
Janna Skagerström
områdesansvarig för alkohol, medicine doktor, folkhälsovetare, Region Östergötland
Agneta Ståhle
områdesansvarig för fysisk aktivitet, professor, leg. sjukgymnast, Karolinska
institutet
Suvi Virtanen
master i folkhälsovetenskap, epidemiolog, projektkoordinator vid Karolinska institutet
Sara Wallhed Finn
leg. psykolog, Beroendecentrum Stockholms läns landsting, doktorand Karolinska institutet
Lisbeth Wikström-Frisén
medicine doktor, idrottsfysiolog, lärare idrottsmedicin, Umeå universitet
Arbetet med det hälsoekonomiska underlaget
Katarina Steen Carlsson
områdesansvarig hälsoekonomi, medicine doktor, institutet för hälso- och sjukvårds-ekonomi, Lund
Emilie Grip
master i nationalekonomi, institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, Lund
Prioriteringsarbetet
Lena Alvlilja
arbetsterapeut, primärvården Skåne
Ulrika Berg
medicine doktor, specialistläkare barn och ungdomsmedicin, Karolinska universitetssjukhuset
Stefan Berndtsson
enhetschef socialpsykiatri, Karlstad kommun
Heléne Bertéus Forslund
medicine doktor, leg dietist, universitetslektor, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
David Chalom
överläkare, ortopediska kliniken, Hässleholms sjukhus
Sofia Dahlin
ST-läkare, region Östergötland
Sevek Engström
tandläkare, folkhälsochef, landstinget Västmanland
Karin Gisselman
företagssköterska, Kungliga operan AB
Gunnar Gunnarsson
leg. sjuksköterska, LARO-mottagningen Södra Älvsborgs sjukhus
Cecilia Hellberg
leg. dietist, folkhälsoenheten, Västerbottens läns landsting
Margareta Larsson
representant för Svenska barnmorskeförbundet, lektor, Uppsala Universitet
Sara Maripuu
fysioterapeut, utredare, region Kronoberg
Helena Nyström
barnhälsovårdssamordnare, familjehälsan, region Kronoberg
Mikaela Ridelberg
medicine doktor, sjuksköterska, verksamhetsutvecklare, region Örebro län
Sigrid Salomonsson
psykolog, Gustavsbergs vårdcentral, Stockholms läns landsting
Christina Walldin
sjuksköterska, processledare, hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholms läns landsting
Patrik Wennberg
distriktsläkare, Anderstorp hälsocentral, docent, adjungerad lektor, Umeå
universitet
Katarina Åsberg
folkhälsovetare, region Östergötland
Feline Öresjö
leg. fysioterapeut, landstinget Södermanland
Arbetet med indikatorer
Eva Arvidsson
medicine doktor, specialist i allmän-medicin, Futurum, Primärvårdens FoU-enhet, Jönköping
Maria Elgstrand
verksamhetschef, centrum för verksamhetsstöd och utveckling, region
Östergötland
Raija Lenné
docent, projektledare Fysioterapeuterna
Monica Pehrsson
utredare, Socialstyrelsen
Riitta Sorsa
projektledare, Socialstyrelsen
Sölvi Vejby
sjuksköterska, gruppchef, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Andra medverkande
Mattias Fredricson
enhetschef Socialstyrelsen (från och med januari 2018)
Karin Palm
enhetschef (till och med augusti 2017), Socialstyrelsen
Erik Åhlin
tf. enhetschef (från och med september 2017), Socialstyrelsen
Linn Cederström
redaktör, Socialstyrelsen
Edit Ohrem
informationsspecialist (till och med
december 2016), Socialstyrelsen
Natalia Berg
informationsspecialist, Socialstyrelsen
Elisabeth Schantz
utredare, Socialstyrelsen
Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser
De ekonomiska konsekvenserna av rekommendationerna innebär i första hand ökade kostnader för hälso- och sjukvården. På kort sikt innebär riktlinjernas rekommendationer en betydande kostnadsökning, eftersom en stor andel av befolkningen har minst en ohälsosam levnadsvana som ökar risken för framtida sjuklighet. Med kort sikt menas de första fem åren efter att riktlinjerna publicerats (beräkningarna utgår från att det behövs fem år för att implementera rekommenderade åtgärder). Med lång sikt avses den uppskattade kostnadsutvecklingen om fem år och framåt.
De flesta av dessa kostnader gäller landsting och regioner. Vissa kostnader gäller dock även kommunerna i det fall elevhälsan får ansvar för att genomföra åtgärder riktade till barn och unga under 18 år. Socialstyrelsens bedömning avser nationell nivå och konsekvenserna kan därmed skilja sig lokalt och regionalt.
Beräkningarna bygger på nuvarande befolkningsstorlek och förekomst av ohälsosamma levnadsvanor. Till följd av den allmänna befolkningsökningen och en längre förväntad livslängd kan antalet personer med ohälsosamma levnadsvanor komma att öka. Det under förutsättning att andelen personer med ohälsosamma levnadsvanor består. Vissa ohälsosamma levnadsvanor visar dock en nedåtgående trend, exempelvis rökning.
Förbättrade levnadsvanor i befolkningen till följd av utökad prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor, förväntas dock innebära minskade kostnader på lång sikt i takt med att även risken för framtida sjuklighet minskar. Socialstyrelsen har inte bedömt storleken på eventuella kostnadsbesparingar relaterat till de rekommenderade åtgärderna. För att få en uppskattning om möjliga vinster av förändrade levnadsvanor på insjuknandet i levnadsvanerelaterade sjukdomar kan landsting och regioner exempelvis använda Hälsokalkylatorn (se Kompletterande kunskapsstöd).
Tabellen för ekonomiska konsekvenser sammanfattar förändrade kostnader på kort respektive lång sikt för de centrala rekommendationer som kan förväntas få störst konsekvenser för hälso- och sjukvården.
Tabellen för organisatoriska konsekvenser sammanfattar bedömningen av vilka konsekvenser som de centrala rekommendationerna kan förväntas få och hur hälso- och sjukvården påverkas. Socialstyrelsen förväntar sig att flera delar av hälso- och sjukvården kan behöva öka insatser för att identifiera och erbjuda personer med ohälsosamma levnadsvanor någon av riktlinjens åtgärder. Primärvården kommer att ha en central roll för att genomföra rekommendationerna, men personer med ohälsosamma levnadsvanor återfinns också i andra delar av hälso- och sjukvården, såsom specialistvården, mödrahälsovården och elevhälsan.
Åtgärd | Kort sikt | Lång sikt |
---|---|---|
Vuxna med särskild risk | ||
Daglig rökning – kvalificerat rådgivande samtal | ↑ | ↓ |
Riskbruk av alkohol – rådgivande samtal | ↑ | ↓ |
Ohälsosamma matvanor – kvalificerat rådgivande samtal | ↑ | ↓ |
Otillräcklig fysisk aktivitet – rådgivande samtal med eller utan tillägg av skriftlig ordination av fysisk aktivitet eller stegräknare | ↑ | ↓ |
Vuxna som ska genomgå operation | ||
Rökning – kvalificerat rådgivande samtal med erbjudande om tillägg av nikotinersättningsmedel | ↑ | → |
Riskbruk av alkohol – rådgivande samtal | ↑ | → |
Unga under 18 år | ||
Tobaksbruk – kvalificerat rådgivande samtal | ↑ | → |
Bruk av alkohol – rådgivande samtal | ↑ | → |
Otillräcklig fysisk aktivitet – rådgivande samtal | ↑ | → |
Barn 0–5 år och 6–12 år | ||
Ohälsosamma matvanor eller otillräcklig fysisk aktivitet – familjestödsprogram | ↑ | → |
Gravida | ||
Rökning, snusning eller bruk av alkohol – rådgivande samtal | ↑ | → |
Ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet – kvalificerat rådgivande samtal | ↑ | → |
Åtgärd | Organisatorisk konsekvens |
---|---|
Vuxna med särskild risk | |
Daglig rökning – kvalificerat rådgivande samtal | Viss. Hälso- och sjukvården behöver arbeta strukturerat med att erbjuda fler vuxna kvalificerat rådgivande samtal. |
Riskbruk av alkohol – rådgivande samtal | Ja. Hälso- och sjukvården behöver arbeta strukturerat med att identifiera fler med riskbruk av alkohol samt erbjuda dessa rådgivande samtal. |
Ohälsosamma matvanor – kvalificerat rådgivande samtal | Ja. Hälso- och sjukvården behöver arbeta strukturerat med att identifiera fler med ohälsosamma matvanor samt erbjuda dessa kvalificerat rådgivande samtal. |
Otillräcklig fysisk aktivitet – rådgivande samtal med eller utan tillägg av skriftlig ordination av fysisk aktivitet eller stegräknare | Ja. Hälso- och sjukvården behöver arbeta strukturerat med att identifiera fler med otillräcklig fysisk aktivitet samt erbjuda dessa rådgivande samtal. |
Vuxna som ska genomgå operation | |
Rökning – kvalificerat rådgivande samtal med erbjudande om tillägg av nikotinersättningsmedel | Ja. Specialistvården behöver arbeta strukturerat med att identifiera fler som röker inför planerade och akuta operationer samt samverka med och följa upp med rökavvänjning inom primärvården. |
Riskbruk av alkohol – rådgivande samtal | Ja. Specialistvården behöver arbeta strukturerat med att identifiera fler med riskbruk av alkohol inför planerade och akuta operationer samt samverka med och följa upp med alkoholprevention inom primärvården. |
Unga under 18 år | |
Tobaksbruk – kvalificerat rådgivande samtal | Ja. Hälso- och sjukvården inklusive elevhälsan behöver arbeta strukturerat med att identifiera unga med tobaksbruk och erbjuda dessa kvalificerat rådgivande samtal. |
Bruk av alkohol – rådgivande samtal | Ja. Hälso- och sjukvården inklusive elevhälsan behöver arbeta strukturerat med att identifiera unga med alkoholbruk och erbjuda dessa rådgivande samtal. |
Otillräcklig fysisk aktivitet – rådgivande samtal | Ja. Hälso- och sjukvården inklusive elevhälsan behöver arbeta strukturerat med att identifiera unga som är otillräckligt fysiskt aktiva och erbjuda dessa rådgivande samtal. |
Barn 0–5 år och 6–12 år | |
Ohälsosamma matvanor eller otillräcklig fysisk aktivitet – familjestödsprogram | Ja. Hälso- och sjukvården inklusive barnhälsovården samt specialistvården behöver arbeta strukturerat med att identifiera och följa upp barn och familjer i behov av familjestödsprogram. |
Gravida | |
Rökning, snusning eller bruk av alkohol – rådgivande samtal | Mödrahälsovården behöver arbeta strukturerat med att identifiera och följa upp ohälsosamma levnadsvanor bland gravida. |
Ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet – kvalificerat rådgivande samtal | Ja. Mödrahälsovården behöver säker-ställa kompetens om hur ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet kan identifieras hos gravida samt erbjuda åtgärden inom egen verksamhet alternativt remittera |
Kompletterande kunskapsstöd
Stöd till implementering av riktlinjerna
Sedan publiceringen av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011 har Socialstyrelsen publicerat stödmaterial för att underlätta arbetet med implementeringen av riktlinjens rekommendationer. Checklista – Vid införandet av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder ger vägledning i processen för införandet, steg för steg [1]. Informationsspecifikation för levnadsvanor anger hur hälso- och sjukvården kan dokumentera processen att stödja en patient att ändra en levnadsvana [2]. Dokumentation av sjukdomsförebyggande metoder utgör ett stöd för utvecklingen av dokumentationshantering när det gäller åtgärder kring levnadsvanor [3]. Stödmaterialet kommer att uppdateras efter publiceringen av dessa riktlinjer.
Socialstyrelsen har även beställt ett antal forskningsrapporter för att underlätta arbetet med implementeringen. Ett exempel är Översättning av riktlinjer – Fallstudier av sjukdomsförebyggande metoders genomslag, som beskriver utmaningarna med att omsätta rekommendationerna i de nationella riktlinjerna i ordinarie hälso- och sjukvård [4].
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), genom Nationella programrådet för levnadsvanearbete, har tagit fram en skrift om framgångsfaktorer i arbetet med levnadsvanor [5] .
Hälsokalkylatorn är utvecklad av nätverket för Hälsofrämjande hälso- och sjukvård (HFS) och är ett prognosverktyg för att bedöma hur förändringar i förekomst av fetma, daglig rökning, fysisk inaktivitet samt riskbruk av alkohol påverkar utgifter för hälso- och sjukvården, kommuner och Försäkringskassan samt storleken på möjliga hälsovinster [6]. Genom Hälsokalkylatorn kan enskilda landsting och regioner göra prognoser för framtida årliga kostnader mellan 5 och 10 år framåt utifrån användarens antaganden om storlek på effekter som uppnås med åtgärder för förbättrade levnadsvanor.
Metodstöd
Socialstyrelsen har tillsammans med Livsmedelsverket tagit fram en webbutbildning om samtal och råd om bra matvanor för att stödja patienter att förändra sina matvanor och äta mer hälsosamt [7]. Till webbutbildningen finns även en guide om hur webbutbildningen kan användas inom kompetensutveckling eller i kombination med andra former av utbildning, reflektion och diskussion på arbetsplatsen [8].
På Socialstyrelsens webbplats finns även informationsmaterial och filmer som kan vara ett stöd vid kompetensutveckling om rökavvänjning och riskbruk av alkohol.
Handboken FYSS – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling – är en evidensbaserad handbok som beskriver hur fysisk aktivitet kan användas för att förebygga och behandla en mängd olika sjukdomstillstånd. FYSS har uppdaterats av Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet med stöd av bland annat Socialstyrelsen. FYSS 2017 innehåller 53 kapitel varav 33 är diagnosspecifika. [9]. FYSS finns också som ett digitalt kunskapsstöd, eFYSS.
Referenser
- Checklista – Vid införandet av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Socialstyrelsen; 2015.
- Informationsspecifikation för levnadsvanor : tobakskonsumtion, alkoholkonsumtion, fysisk aktivitet och matvanor. Stockholm: Socialstyrelsen; 2015.
- Thorsén, L. Dokumentation av sjukdomsförebyggande metoder : exempel och erfarenheter. Stockholm: Socialstyrelsen; 2013.
- Elg, M, Lindmark, J, Wiger, M, Wihlborg, E. Översättning av riktlinjer: Fallstudier av sjukdomsförebyggande metoders genomslag. Linköping: Linköping University Electronic Press; 2016.
- Ohälsosamma levnadsvanor - Framgångsfaktorer för prevention och behandling; Sveriges kommuner och Landsting, 2018
- Hälsokalkylatorn; Nätverket Hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Hämtad från: http://www.hfsnatverket.se/sv/halsokalkylatorn/
- Samtal och råd om bra matvanor. Hämtad 2017-10-18 från: https://utbildning.socialstyrelsen.se/enrol/index.php?id=95
- Guide till webbutbildningen Samtal och råd om bra matvanor : förslag på hur webbutbildningen kan användas. Stockholm: Socialstyrelsen; 2016.
- FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Läkartidningen förlag AB; 2016.
Filter
Välj att visa rekommendationer inom ett visst åtgärdsområde.
Rangordning 1–10
Åtgärder som hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten antingen bör, kan eller endast i undantagsfall kan erbjuda. De rangordnade åtgärderna har dokumenterad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De redovisas i en skala från 1 till 10 efter angelägenhetsgrad. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet och 10 anger åtgärder med lägst prioritet.
Icke-göra
Åtgärder som bör utmönstras ur hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten. Det beror antingen på att det finns underlag för att en åtgärd inte ger någon nytta, att den är påtagligt ogynnsam för individen eller att fyndet av de diagnostiska åtgärderna inte påverkar den fortsatta handläggningen.
FoU (forskning och utveckling)
Åtgärder där det vetenskapliga underlaget är otillräckligt, men där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap. Dessa åtgärder bör hälso- och sjukvården, tandvården eller socialtjänsten inte utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering.
Fler filter
Välj att visa rekommendationer som har eller inte har indikatorer för uppföljning.
Välj att visa de rekommendationer som har beskrivningar av vilka ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som ett införande av rekommendationerna får för hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.
Kontakta oss
Har du frågor eller synpunkter om rekommendationer? Kontakta oss på digitala-nationella-riktlinjer@socialstyrelsen.se