Unga under 18 år som har ohälsosamma matvanor och som är otillräckligt fysiskt aktiva – Familjestödsprogram 

I granskningen ingår 6 randomiserade kontrollerade studier [3-8], där 4 studier identifierades i en systematisk översikt av medelhög kvalitet [9] och en studie i en systematisk översikt med hög kvalitet [10]. I 4 av studierna var inklusionskriteriet att de unga skulle ha övervikt eller fetma. I den största studien rekryterades unga och deras föräldrar via primärvården där ungefär hälften av ungana hade övervikt eller fetma. En av studierna inkluderade immigrant- och flyktingfamiljer och där även här hälften av de unga hade övervikt eller fetma.

I den största studien (n=819), inkluderande unga mellan 11–15 år, bestod interventionen av ett program, baserat på social kognitiv teori och en förenklad transteoretisk modell, kallat PACE+ (Patient-centered Assessment and Counseling for Exercise + Nutrition) [4]. Deltagarna rekryterades via primärvården, och randomiserades till intervention om matvanor och fysisk aktivitet, eller till en kontrollgrupp som fick ett liknande program där ungana fick rådgivning om att sola säkert. Programmet PACE+ innebär att man först gör en databaserad utvärdering, därefter gör man en framstegplan utifrån resultatet av utvärderingen, och sedan ger man rådgivning med utgångspunkt från planen. Föräldrar involverades och samtal och material var utformade så att de skulle stötta sina unga att förändra matvanor och fysisk aktivitet genom att vara uppmuntrande, ge aktivt stöd och fungera som positiva rollmodeller.

Efter ett inledande besök följde hemarbete i 12 månader utifrån allmänt material om kost och fysisk aktivitet, och material baserat på hur deltagarna svarat vid det inledande besöket. Deltagarna kontaktades per telefon, och fick tips och information via post. Programmet hade 11 schemalagda telefonsamtal á 10–15 minuter utförda av utbildad personal. Under de första 5 månaderna fokuserades samtalen på det som kommit fram vid den initiala kontakten. Efter 6-månadersuppföljningen utarbetades en ny framstegsplan och samtalen fokuserade på att ge ungana ytterligare stöd att använda kognitiva- och beteendeförändringsstrategier för att ändra sina matvanor och fysisk aktivitet. Sextiofyra procent av ungana genomförde 9–11 samtal och 36 procent genomförde 8 eller färre. Effekten jämfört med kontrollgruppen var något större hos de som kontaktades per telefon 9–11 gånger (högre andel av flickorna som nådde rekommendationerna för frukt och grönsaker och mättat fett). Studien följde upp deltagarna med avseende på intag av frukt och grönsaker, energiprocent fett, MVPA och andel som nådde rekommendationen av högst 10 energiprocent från mättat fett och kostfiber efter 12 månader. Stillasittande har inte inkluderats i detta underlag eftersom det byggde på en självrapporterad fråga som inte var validerad.

I en pilotstudie bland unga 12–16 år med övervikt eller fetma (20–100 % över medianen för BMI) erbjöds PACE+ anpassad för unga med övervikt jämfört med råd av en läkare i primärvård om rekommendationerna för fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor, samt uppmuntran att involvera sina föräldrar [3]. Följsamheten var generellt hög, ungana genomförde i median 9 av 11 telefonsamtal och 70 procent genomförde 9 samtal eller fler. ungana var också mest nöjda med telefonsamtalen jämfört med övriga komponenter i interventionen. Studien utvärderade energiintag, energiprocent från fett, total fysisk aktivitet och stillasittande. Stillasittande har inte inkluderats i detta underlag eftersom det byggde på en självrapporterad fråga som inte var validerad.

I den tredje studien randomiserades tjejer, 12–17 år, med övervikt och deras föräldrar till antingen gruppsamtal eller sedvanlig vård i primärvård [5]. Tjejerna erbjöds gruppsamtal veckovis under tre månader och sedan varannan vecka 4:e och 5:e månaden, totalt 16 sessioner, och deras föräldrar 12 gruppsessioner under samma period. Fokus i interventionerna var på att främja goda matvanor och öka den fysiska aktiviteten, genom att både ge allmänna och individanpassade rekommendationer. Bland annat ingick det att lära ut coping strategier, som självmonitorering, stimuli kontroll, ”goal-setting” och problemlösning samt kognitiv omstrukturering. Samtalen fokuserade även på ämnen relevanta för tjejer i den här åldern, som ätbeteende, kroppsuppfattning och mobbning. Deltagarna i interventionen genomförde i snitt 10 av 16 sessioner och föräldrar 8 av 12. Både unga och föräldrar rankade servicen av interventionen högt 4,4 av 5 (på en skala 1–5) och att den svarade på deras behov 4,0 av 5. Studien utvärderade total fysisk aktivitet, MET per dag, intag av sötade drycker, snabbmat, energiprocent från fett och energiintag.

Den fjärde studien var en pilotstudie med 44 unga 13–17 år som tillsammans med en förälder fick motiverande samtal (MI) av en dietist 4 gånger á 60 minuter [6]. Vid tillfälle ett fick de unga välja vilket av de två beteendena som de ville förändra och vid tillfälle två diskuterades det andra beteendet. MI användes för att motivera ungana och föräldrarna enskilt för att sedan tillsammans komma överens om en förändringplan. Tillfälle tre och fyra användes för att fokusera på hinder och möjligheter för förändring och för att göra justeringar i planen. Dietisterna fick 16 timmars träning och veckovis handledning i MI. Alla sessioner spelades in och kodades för MI förmåga. Kontrollgruppen fick standardiserad rådgivning kring matvanor och fysisk aktivitet vid lika många tillfällen. Studien utvärderade Total MET över 3 dagar, samt intag av snabbmat, läsk, frukt och grönsaker.

Den femte studien genomfördes på en barnklinik i Iran [8]. Cirka 400 unga mellan 13 och 18 år med fetma fick motiverande samtal vid 6 tillfällen á 40 minuter och deras föräldrar fick ett motiverande samtal på minst 60 minuter. Dietist eller fysioterapeut, som fått träning i motiverande samtal, utförde samtalen. Fokus låg på att motivera ungana till att äta varierat och uppmuntrades till att vara fysiskt aktiva minst 60 minuter per dag på en måttlig till hög intensitet. Fokus i samtalen till föräldrarna låg på föräldrarnas attityd och beteende i relation till deras ungas hälsobeteende, samt föräldrars observation och handledning av sina unga. Alla sessioner spelades in och kodades för MI förmåga. Kontrollgruppen fick ingen intervention. Studien utvärderade total fysisk aktivitet, MET per dag, intag av sötade drycker, snacks, frukt och grönsaker, energiprocent från fett, mättat fett, och energiintag.

Den sjätte studien inkluderade immigrant- och flyktingfamiljer med hemmavarande barn och unga mellan 10–18 år (medelålder 13,5 år) till ett hälsofrämjande program för matvanor och fysisk aktivitet [7]. Deltagarna var 44 familjer med totalt 81 unga, som fick en manualbaserad intervention med 12 hembesök (30-90 minuter) under 6 månader. Sex hembesök riktade in sig på hälsosamma matvanor, fyra om fysisk aktivitet och två om att förstärka och uppmuntra fortsatt arbete kring levnadsvanorna. Insatserna följdes upp med telefonsamtal varannan vecka under ytterligare 6 månader. Interventionen var baserad på social kognitiv teori och motiverande samtal samt familjefokuserad kommunikation. Kontrollgruppen sattes på väntelista. Studien utvärderade MVPA, stillasittande, frukt och grönsaker samt sockerintag.

Ett antal systematiska översikter har exkluderats. Orsaken har varit att översikterna inkluderat studier som redan ingår i översikterna av Seburg och medarbetare eller Al-Khudairy och medarbetare, inte innehåller relevanta studier eller innehåller studier med stora metodologiska problem [11-23]. En primärstudie med relevant intervention uppgav att de mätt fysisk aktivitet med accelerometer, men presenterade inga data i artikeln [24].

Ingen relevant information saknas i studierna.

1. Livsmedelsverket. Nordic Nutrition recommendations 2012. Hämtad 2017-09-25 från https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/naringsrekommendationer/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf.
2. Laitinen, TT, Pahkala, K, Magnussen, CG, Viikari, JS, Oikonen, M, Taittonen, L, et al. Ideal cardiovascular health in childhood and cardiometabolic outcomes in adulthood: the Cardiovascular Risk in Young Finns Study. Circulation. 2012; 125(16):1971-8.
3. Saelens, BE, Sallis, JF, Wilfley, DE, Patrick, K, Cella, JA, Buchta, R. Behavioral weight control for overweight adolescents initiated in primary care. Obes Res. 2002; 10(1):22-32.
4. Patrick, K, Calfas, KJ, Norman, GJ, Zabinski, MF, Sallis, JF, Rupp, J, et al. Randomized controlled trial of a primary care and home-based intervention for physical activity and nutrition behaviors: PACE+ for adolescents. Arch Pediatr Adolesc Med. 2006; 160(2):128-36.
5. DeBar, LL, Stevens, VJ, Perrin, N, Wu, P, Pearson, J, Yarborough, BJ, et al. A primary care-based, multicomponent lifestyle intervention for overweight adolescent females. Pediatrics. 2012; 129(3):e611-20.
6. Macdonell, K, Brogan, K, Naar-King, S, Ellis, D, Marshall, S. A pilot study of motivational interviewing targeting weight-related behaviors in overweight or obese African American adolescents. J Adolesc Health. 2012; 50(2):201-3.
7. Wieland, ML, Hanza, MMM, Weis, JA, Meiers, SJ, Patten, CA, Clark, MM, et al. Healthy Immigrant Families: Randomized Controlled Trial of a Family-Based Nutrition and Physical Activity Intervention. Am J Health Promot. 2018; 32(2):473-84.
8. Pakpour, AH, Gellert, P, Dombrowski, SU, Fridlund, B. Motivational interviewing with parents for obesity: an RCT. Pediatrics. 2015; 135(3):e644-52.
9. Seburg, EM, Olson-Bullis, BA, Bredeson, DM, Hayes, MG, Sherwood, NE. A Review of Primary Care-Based Childhood Obesity Prevention and Treatment Interventions. Curr Obes Rep. 2015; 4(2):157-73.
10. Al-Khudairy, L, Loveman, E, Colquitt, JL, Mead, E, Johnson, RE, Fraser, H, et al. Diet, physical activity and behavioural interventions for the treatment of overweight or obese adolescents aged 12 to 17 years. Cochrane Database Syst Rev. 2017; 6:CD012691.
11. Altenburg, TM, Kist-van Holthe, J, Chinapaw, MJ. Effectiveness of intervention strategies exclusively targeting reductions in children's sedentary time: a systematic review of the literature. Int J Behav Nutr Phys Act. 2016; 13:65.
12. Appleton, KM, Hemingway, A, Saulais, L, Dinnella, C, Monteleone, E, Depezay, L, et al. Increasing vegetable intakes: rationale and systematic review of published interventions. Eur J Nutr. 2016; 55(3):869-96.
13. Borrelli, B, Tooley, EM, Scott-Sheldon, LA. Motivational Interviewing for Parent-child Health Interventions: A Systematic Review and Meta-Analysis. Pediatr Dent. 2015; 37(3):254-65.
14. Gori, D, Guaraldi, F, Cinocca, S, Moser, G, Rucci, P, Fantini, MP. Effectiveness of educational and lifestyle interventions to prevent paediatric obesity: systematic review and meta-analyses of randomized and non-randomized controlled trials. Obesity science & practice. 2017; 3(3):235-48.
15. Kader, M, Sundblom, E, Elinder, LS. Effectiveness of universal parental support interventions addressing children's dietary habits, physical activity and bodyweight: A systematic review. Prev Med. 2015; 77:52-67.
16. Marsh, S, Foley, LS, Wilks, DC, Maddison, R. Family-based interventions for reducing sedentary time in youth: a systematic review of randomized controlled trials. Obes Rev. 2014; 15(2):117-33.
17. Sims, J, Scarborough, P, Foster, C. The Effectiveness of Interventions on Sustained Childhood Physical Activity: A Systematic Review and Meta-Analysis of Controlled Studies. PLoS One. 2015; 10(7):e0132935.
18. Thomason, DL, Lukkahatai, N, Kawi, J, Connelly, K, Inouye, J. A Systematic Review of Adolescent Self-Management and Weight Loss. J Pediatr Health Care. 2016; 30(6):569-82.
19. Bhuyan, SS, Chandak, A, Smith, P, Carlton, EL, Duncan, K, Gentry, D. Integration of public health and primary care: A systematic review of the current literature in primary care physician mediated childhood obesity interventions. Obes Res Clin Pract. 2015; 9(6):539-52.
20. Dooley, D, Moultrie, NM, Sites, E, Crawford, PB. Primary care interventions to reduce childhood obesity and sugar-sweetened beverage consumption: Food for thought for oral health professionals. Journal of public health dentistry. 2017; 77 Suppl 1:S104-s27.
21. Lane, H, Porter, K, Estabrooks, P, Zoellner, J. A Systematic Review to Assess Sugar-Sweetened Beverage Interventions for Children and Adolescents across the Socioecological Model. J Acad Nutr Diet. 2016; 116(8):1295-307 e6.
22. Nooijen, CF, Galanti, MR, Engstrom, K, Moller, J, Forsell, Y. Effectiveness of interventions on physical activity in overweight or obese children: a systematic review and meta-analysis including studies with objectively measured outcomes. Obes Rev. 2017; 18(2):195-213.
23. Black, AP, D'Onise, K, McDermott, R, Vally, H, O'Dea, K. How effective are family-based and institutional nutrition interventions in improving children's diet and health? A systematic review. BMC Public Health. 2017; 17(1):818.
24. Christie, D, Hudson, LD, Kinra, S, Wong, ICK, Nazareth, I, Cole, TJ, et al. A community-based motivational personalised lifestyle intervention to reduce BMI in obese adolescents: results from the Healthy Eating and Lifestyle Programme (HELP) randomised controlled trial. Arch Dis Child. 2017; 102(8):695-701.