Barn 2–5 år som har ohälsosamma matvanor eller som är otillräckligt fysiskt aktiva – Familjestödsprogram

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen om familjestödsprogram för barn 2–5 år och 6–12 år med ohälsosamma matvanor eller otillräcklig fysisk aktivitet påverkar hälso- och sjukvårdens resursfördelning och organisation. Det eftersom hälso- och sjukvården behöver avsätta mer tid för detta. Myndigheten bedömer att hälso- och sjukvården behöver öka antalet familjestödsprogram till dessa grupper med 27 000–31 000 per år, vilket motsvarar en årlig kostnad på 189–216 miljoner kronor.

Det saknas samlad nationell statistik över antalet barn mellan 2 och 5 år samt mellan 6 och 12 år som har ohälsosamma matvanor eller otillräcklig fysisk aktivitet, samt om förekomsten av familjestödsprogram för dessa barn. Folkhälsomyndighetens skolhälsoenkät åren 2013–2014 av 11-åringars fysiska aktivitet och matvanor visade att omkring 13 procent av flickorna och 21 procent av pojkarna hade varit fysiskt aktiva minst en timme om dagen [1], motsvarande den svenska rekommendationen och den från Världshälsoorganisationen, WHO. I samma enkät uppgav 26 procent av flickorna respektive 21 procent av pojkarna att de åt grönsaker mer än en gång per dag.

Det finns indikationer på att trenden under slutet av 1900-talet med en växande andel barn med övervikt har stannat av de senaste åren [2]. Enligt en studie framkom det att andelen 8-åringar i Stockholm som har övervikt har ändrats endast marginellt mellan år 2003 och 2011 (ingen skillnad för pojkar och en viss minskning bland flickor) [3]. Samma studie visade på en stabil förekomst av övervikt bland 12-åringar mellan 2003 och 2011 på ett nationellt plan. En rapport från Stockholms läns landsting från 2013 angav att 9 procent av 4-åringarna hade övervikt [4].

Baserat på dessa studier skulle 8 000–12 000 barn i åldern 2–5 år och deras familjer vara aktuella för familjestödsprogram varje år. Motsvarande siffra för åldersgruppen 6–12 år uppgår till omkring 19 000 barn och deras familjer per år. Det totala behovet av familjestödsprogram kan vara mindre eftersom åtgärden också ges i familjer där mer än ett barn identifieras som otillräckligt fysiskt aktiva eller har ohälsosamma matvanor.

Resursåtgången för att erbjuda familjestödsprogram kan beräknas genom att utgå från ett exempel på familjestödsprogram från en svensk studie [5]. Studien används endast för att illustrera en möjlig omfattning av ett familjestödsprogram. I studiens familjestödsprogram deltar föräldrar med barn under 4 år vid totalt nio stödtillfällen med en sjuksköterska. De flesta tillfällena utgjorde då individuella möten och kompletterades av ett längre grupptillfälle och två kortare telefonsamtal. Besökskostnaden (som har använts som utgångspunkt för hälso- och sjukvårdens kostnader) baseras på kostnaden för en sjukvårdande behandling av annan personal än läkare, inklusive lönekostnader och fasta kostnader, enligt Södra sjukvårdsregionens prislista för 2017. Ett individuellt möte hos sjuksköterska för två föräldrar antas motsvara två besök, ett telefonsamtal motsvarar en tredjedel av kostnaden för ett besök och för det längre gruppmötet fördelas kostnaden över antalet deltagare.

Beräkningarna av kostnader för åtgärden omfattar inte kostnader för utbildning och kompetensutveckling. Åtgärden förutsätter dock att personalen, utöver ämneskunskapen, har grundläggande utbildning i familjerådgivning och detta kan skilja sig mellan vårdenheter och mellan landsting. Familjestödsprogram kan vidare utformas med olika komponenter som ställer olika krav på personalens kompetens. Det saknas tillgänglig statistik över hur stor andel av hälso- och sjukvårdens personal som har relevant utbildning i familjestödsprogram. Landsting och regioner som saknar tillgång på dessa kompetenser behöver säkerställa att grundläggande kompetensen finns.

Referenser

1. Skolbarns hälsovanor i Sverige 2013/14 : grundrapport. Solna: Folkhälosmyndigheten; 2014.
2. Barns och ungas hälsa - Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Statens Folkhälsoinstitut; 2011.
3. de Munter, JS, Friedl, A, Lind, S, Kark, M, Carlberg, M, Andersson, N, et al. Stability in the prevalence of Swedish children who were overweight or obese in 2003 and 2011. Acta Paediatr. 2016; 105(10):1173-80.
4. Hälso-och sjukvårdsförvaltningen, Sll. Så kan vi vända trenden - Handlingsprogram övervikt och fetma 2016-2020; 2015.
5. Doring, N, Hansson, LM, Andersson, ES, Bohman, B, Westin, M, Magnusson, M, et al. Primary prevention of childhood obesity through counselling sessions at Swedish child health centres: design, methods and baseline sample characteristics of the PRIMROSE cluster-randomised trial. BMC Public Health. 2014; 14:335.