I granskningen ingår 12 randomiserade kontrollerade studier [4-16], varav två studier rapporterades i två publikationer [7, 15-17]. Ingen av de inkluderade studierna hade ohälsosamma matvanor eller otillräcklig fysisk aktivitet som inklusionskriterie. Fyra av studierna inkluderade endast barn med övervikt eller fetma [7-9, 13], två av studierna endast barn med ålders- och könsstandardiserat BMI över medianen [4] i kombination med förälder med övervikt om barnet inte klassificerades med övervikt eller fetma [6] samt två av studierna endast om föräldern hade övervikt [12, 13]. Två av studierna hade inget inklusionskriterie avseende BMI, men andelen inkluderade barn med övervikt eller fetma var 26 procent [14] alternativ med risk för övervikt var drygt 30 procent [5] och andelen föräldrar med övervikt eller fetma var mellan 40 [5] och 50 procent [14] och kan därmed ses som en riskgrupp för ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. Två av studierna rekryterade studiedeltagare från socialt och socioekonomiskt utsatta områden [10, 15, 16]. Samtliga studier inkluderade insatser kring både matvanor och fysisk aktivitet i interventionen, förutom studien av Tabak och medarbetare [14] och studien av French och medarbetare [10] som enbart intervenerade på matvanor, samt studien av O’Dwyer och medarbetare [11] som enbart intervenerade på stillasittande och fysisk aktivitet.
Slutsatserna baseras på 751 barn för intag av grönsaker direkt efter interventionen, 701 barn för intag av frukt direkt efter interventionen, 1 648 barn för intag av sötade drycker direkt efter interventionen, 646 barn för intag av sötade drycker efter 12 månader och 1 181 barn för snabbmat direkt efter interventionen.
I studien av Tabak och medarbetare [14] rekryterades familjerna när barnen var 2–5 år. Interventionen baserades på socialkognitiv teori och familjerna erbjöds 2 motiverande samtal via telefon (á 30 min) med dietist för att öka grönsaksintaget (ett samtal strax efter baslinjemätningen och ett samtal månad 3) samt 4 månadsvisa skräddarsydda nyhetsbrev som baserades på telefonsamtalen och självrapporterad data. Kontrollgruppen fick hemsänt fyra barnböcker utan hälso- eller nutritionsfokus.
I studien av Ostbye och medarbetare [12] rekryterades mammor, vilka haft övervikt innan graviditet, 2–6 månader postpartum, samt deras 2–5-åriga barn. Interventionen baserades på teori om affektreglering och socialkognitiv teori och mammorna stöttades i stresshantering och auktoritativ föräldrastil. Interventionen innefattade åtta månadsvisa utskick om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet. Varje utskick följdes upp med 20–30 minuters coachande telefonsamtal där utföraren använde motiverande samtal. Kontrollgruppen fick nyhetsbrev om barns läsinlärning.
Till studien av Stark och medarbetare [13] rekryterades 2–5-åriga barn med BMI ≥ 95:e percentilen från en barnklinik. Minst en förälder skulle dessutom ha BMI 25 eller högre. Interventionen som baserades på socialkognitiv teori fokuserade på kost, fysisk aktivitet och föräldraförmåga och alternerade mellan rådgivning i grupp (à 90 min) och hembesök (à 60-90 minuter) under 6 månader. Interventionen inleddes med en intensiv fas med veckovisa sessioner (12 veckor) och en underhållsfas med sessioner varannan vecka. Barnen träffades också gruppvis och fick prova nya livsmedel och delta i fysisk aktivitet. Kontrollgruppen träffade barnläkare vid ett tillfälle (45 minuter) och fick information om ökad fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor samt en broschyr med motsvarande information.
Taveras och medarbetare [7, 17] rekryterade 2–6-åriga barn med BMI ≥ 95:e percentilen och barn med BMI mellan 85:e och 95:e percentilen om de hade minst en förälder med BMI 25 eller högre. Barnen rekryterades från tio primärvårdskliniker. Under det första året levererades interventionen genom motiverande samtal under fyra individuella besök (à 25 minuter) och 3 telefonsamtal (à 15 min). Föräldrarna stöttades i att identifiera problematiska beteenden och i att sätta mål för förändring. Under det andra året erbjöds familjerna två uppföljande besök. Det var 62 procent av familjerna som inte kom på något besök, 17 procent genomförde ett och 21 procent genomförde två besök. Kontrollgruppen erhöll sedvanlig vård, vilket inkluderade hälsokontroller och viktkontroller med barnläkare eller nutritionist.
I studien av Martinéz-Andrade och medarbetare [4] rekryterades 2–5-åriga barn med BMI över medianen för kön och ålder från fyra primärvårdskliniker. Föräldrarna erbjöds sex veckovisa workshops i grupp (á 120 min) där utförarna genom motiverande samtal fokuserade på hälsosamma kostvanor, minskad skärmtid och ökad fysisk aktivitet. En manual med interventionens huvudbudskap delades ut vid studiestart. Kontrollgruppen erhöll sedvanlig vård, där barn med fetma enligt klinikens praxis kunde remitteras till en nutritionist eller få generella kostråd av läkare.
Wen och medarbetare [15, 16] rekryterade förstagångsmammor via mödravårdscentraler. Mammorna fick 8 hembesök av en sjuksköterska (i graviditetsvecka 30–36 samt när barnet var 1, 3, 5, 9, 12, 18 och 24 månader). Interventionen syftade till att främja amning, introduktion av fast föda, aktiv lek samt hälsosam mat och fysisk aktivitet för hela familjen. Både interventionsgruppen och kontrollgruppen erhöll sedvanlig barnhälsovård.
I studien av French och medarbetare [10] rekryterades mammor vid besök på barnavårdscentral och interventionen levererades av ordinarie barnhälsovårdspersonal vid hälsobesök vid 2, 4, 6, 9 och 12 månaders ålder. I den ena interventionsgruppen var fokus på att vägleda mammorna gällande deras egna matvanor med råd syftande till att skydda mot utveckling av fetma, och i den andra gruppen på att informera mammorna om barnets kost med råd kring introduktion av livsmedel, portionsstorlekar och mättnad. Deltagarna följdes upp direkt efter interventionen. Kontrollgruppen erbjöds sedvanlig barnhälsovård via hälsobesök vid 2, 4, 6, 9 och 12 månaders ålder. Vid dessa besök delades en tryckt guide med åldersanpassad information och råd kring bland annat amning och introduktion av spädbarnskost.
Skouteris och medarbetare [5] rekryterade föräldrar med barn i åldern 20–42 månader via annonsering bland annat i lokaltidningar, på förskolor och barnavårdscentraler. Interventionen baserades på socialkognitiv teori och innehöll 10 veckovisa workshops (á 90 min) om nutrition, fysisk aktivitet, föräldraskap och livsstil. Workshopen inkluderade 30 minuters aktiv lek för barn och föräldrar tillsammans, 15 minuter mellanmål och 45 minuter lek för barnen och utbildning för föräldrarna. Kontrollgruppen erbjöds att delta i intervention efter studiens slut.
I studien av Broccoli och medarbetare [9] rekryterades 4–7-åriga barn med BMI ≥85:e och <95:e percentilen vilka var inskrivna hos deltagande barnläkare. Interventionen baserades på transteoretisk modell av beteendeförändring och levererades av barnläkare genom fem motiverande samtal under 12 månader. Vid varje möte skulle barnet och föräldern komma överens om två klart definierade mål angående kost och fysisk aktivitet, vilka sedan följdes upp vid nästa besök. Kontrollgruppen erhöll en bok med information om förebyggande av fetma.
O’Dwyer och medarbetare [11] rekryterade familjer med 3–5-åriga barn från socialt utsatt områden till en intervention baserad på socioekologisk modell. Under 10 veckor erbjöds träffar varannan vecka (à 60 min). Första delen av träffen fick barnen delta i aktiv lek under 20 minuter samtidigt som föräldrarna fick information som syftade till att påverka barnens fysiska aktivitet och stillasittande beteende. Under resterade 40 minuter deltog barn och föräldrar tillsammans i aktiv lek. Kontrollgruppen erhöll inga besök eller material.
I studien av Taylor och medarbetare [8] rekryterades familjer med 4–8-åriga barn med BMI ≥85:e percentilen från olika kliniker. Interventionen levererades genom motiverande samtal i en inledande konsultation (á 1–2 timmar) där föräldrarna fick hjälp att identifiera mål för förändring, och därefter genom månadsvisa samtal under första året och var tredje månad under andra året där man diskuterade individuella mål och strategier för att nå dem. Samtalen skedde antingen genom fysiska möten (á 30–40 minuter) eller via telefonsamtal (á 5–10 minuter). Kontrollgruppen fick sedvanlig vård vilket innebar två besök. Vid kontrollgruppens första besök strax efter baslinjen (30–45 minuter) fick föräldrarna feedback angående barnets kost- och aktivitetsvanor baserad på baslinjemätningar samt generella råd kring mat, fysisk aktivitet och sömn. Vid det andra besöket sex månader efter baslinjen (15–30 minuter) följdes progressionen upp och frågor besvarades, men ingen ny information förmedlades.
I den sista studien av Sherwood och medarbetare [6] rekryterades 2–4-åriga barn från 20 kliniker där man tidigare registrerat att barnet hade BMI mellan 50:e och 95:e percentilen. Interventionen baserades på socioekologisk modell, socialkognitiv teori och motiverande samtal. Under ett inledande hälsobesök fick föräldrarna i både interventions- och kontrollgrupp information om barnets risk för fetma och information om prevention av fetma och olyckor samt en broschyr om detsamma. Interventionsgruppen fick därefter 8 coachande telefonsamtal (á 15–30 minuter) varannan vecka som fokuserade på hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet. Kontrollgruppen erhöll 8 coachande samtal kring säkerhet och förebyggande av olyckor.
Sju systematiska översikter [18-24], med sökning till och med slutet av 2013 för tre översikter [20-22], juni 2014 för två översikter [19, 23], mars 2015 för en översikt [18] och juli 2016 för en översikt [24], har legat till grund för åtta av studierna [4, 7, 10, 12-17]. Samtliga systematiska översikter bedömdes ha medelhög kvalitet förutom Colquitt [18] som bedömdes ha hög kvalitet. Flertalet av studierna som inkluderats i dessa översikter har dock exkluderats eftersom de inte har haft relevant population, intervention eller utfallsmått. Övriga studier som inkluderats i underlaget identifierades genom en kompletterande sökning av randomiserade kontrollerade studier publicerade mellan 2014 och december 2017. Samtliga studier bedömdes ha medelhög risk för bias både när det gällde utfall både för fysisk aktivitet och matvanor.
Utöver ovan angivna studier identifierades ett antal senare publicerade översikter, men där ingående studier redan är inkluderade i underlaget eller inte är relevanta för frågeställningen [25-34]. Fem primärstudier [32, 35-39] rekryterade en normalpopulation och hade en primärpreventiv karaktär, varför de inte inkluderades i underlaget. Två primärstudier som var relevanta utifrån åtgärdens innehåll exkluderades eftersom den ena inte hade relevant utfall [40] och den andra hade stort bortfall i interventionsgruppen [41].