Social fobi

Social fobi kännetecknas av en stark rädsla för andras uppmärksamhet och för att reagera på ett sätt som blir generande eller förödmjukande. Exempel på sådana situationer är att träffa främmande människor, svara i telefon, och att tala eller uppträda inför andra. Symtom som rodnad, hjärtklappning och koncentrationssvårigheter är vanliga. Fobin leder ofta till en överdriven uppmärksamhet på det egna beteendet och ett undvikandebeteende som kan kraftigt begränsa möjligheterna att fungera i sociala sammanhang.  Social fobi debuterar vanligen i de tidiga tonåren och har ett ofta livslångt, fluktuerande förlopp.  Social fobi behandlas med kognitiv beteendeterapi (bryta fobiska beteenden) eller farmakologiskt. Konsekvent, evidensbaserad behandling har i många fall god effekt på symptomen (se även Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom, 2010).

Social fobi innebär problem med starka fysiska reaktioner i utsatta situationer. Funktionsnedsättningen kan innebära problem med självförtroende, självfokuserad uppmärksamhet och koncentrationssvårigheter.

Obehandlad social fobi för med sig betydande svårigheter vid, och inför, social interaktion. Tillståndet kan medföra undvikandebeteende som innebär svårigheter i samband med sociala aktiviteter i yrkeslivet och i andra sociala situationer.

Vid mycket svåra fall av social fobi med samsjuklighet och fobisk personlighetsstörning kan det vara nödvändigt att insatser sker i hemmet för att bryta undvikanden.