Psoriasisartrit

Psoriasisartrit (PsA) är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom. Samband finns med hudsjukdomen psoriasis. Typiska symtom är ledsmärtor och stelhet i angripna leder såsom knän, fotleder och höfter – men även mindre leder på till exempel fingrar och tår. Sjukdomen går ofta i skov. Någon förväntad utläkningstid finns inte men sjukdoms- och inflammationsaktiviteten kan under långa perioder vara låg. Behandlingen är farmakologisk (läkemedel – inflammationsdämpande, symtomlindrande och sjukdomsmodifierande), fysioterapeutisk och i vissa fall kirurgisk. Effekten av symtomlindrande mediciner kommer tämligen omgående medan effekten av sjukdomsmodifierande mediciner dröjer månader. Effekten av biologiska sjukdomsmodifierade läkemedel ses som regel inom veckor, ibland redan efter dagar. Effekten av kortison kommer inom några dagar. Den insatta medicinska behandlingen kan utvärderas först efter cirka 3 månader. Även för personer som varit sjuka mycket lång tid kan biologisk läkemedelsbehandling leda till betydlig förbättring (se vidare Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar – Reumatoid artrit, axial spondylartrit, psoriasisartrit, artros och osteoporos. Stöd för styrning och ledning, 2020).

Psoriasisartrit medför smärta i form av rörelsesmärtor, vilovärk, ömhet i muskel- och senfästen, samt svullnad och nedsatt rörlighet i angripna leder såsom armar, händer, knän, fötter, höfter och rygg, men även mindre leder på till exempel fingrar och tår. Tillståndet innebär även nedsatt styrka, uthållighet och stelhet i ledernas kringliggande muskulatur. Psoriasisartrit kan påverka gångmönster, samt fysisk uthållighet. Hudens skyddande och läkande funktion kan påverkas och psoriasis kan också ge klåda. I vissa fall med svår hudpsoriasis måste konsekvenserna av hudengagemanget också vägas in vid bedömning av funktionsnedsättning. Smärta och klåda medför att patienten kan få problem med sömnen, som i sin tur kan medföra koncentrationssvårigheter och nedsatt psykisk uthållighet och energi. Trötthet är ett vanligt problem. Sekundärt kan rädsla och oro förekomma.

Psoriasisartrit som drabbar leder i knän, fötter, rygg och höfter kan medföra svårigheter att både ändra och bibehålla kroppsställning (exempelvis att sitta och stå under längre stunder eller att ändra läge mellan sittande och stående). Tillståndet kan ge svårigheter att gå och gå i trappor. Det innebär också svårigheter att röra sig på olika sätt (exempelvis att krypa, klättra, springa eller hoppa). Om händer och fingrar drabbas medför det nedsatt finmotorik och patienten kan få svårigheter att lyfta och bära föremål från en plats till en annan och att använda armar och händer. Smärta och trötthet kan påverka patientens förmåga att fokusera uppmärksamheten. Stelhet och smärta främst i nacke och rygg kan påverka förmågan att vara förare och att använda transportmedel (exempelvis att komma upp på en cykel, gå i och ur en bil, kliva upp i kollektivtrafik). I vissa fall med svår hudpsoriasis måste konsekvenserna av hudengagemanget också vägas in vid bedömning av aktivitetsbegränsning.

För att möjliggöra att patienter med psoriasisartrit kan vara kvar i arbetet på heltid eller deltid, eller för att främja en tidig arbetsåtergång efter sjukskrivning är det av största vikt att vården tidigt har kontakt med arbetsgivaren. Tidiga kontakter med arbetsplatsen etableras, för att vid behov göra arbetsplatsanpassningar eller diskutera ändrade arbetsuppgifter, som möjliggör att patienten kan vara kvar i arbete eller återgå i arbete efter sjukskrivning. Fysisk aktivitet i sig förvärrar inte sjukdomen. Vissa patienter kan behöva delta i träning som är individuellt anpassad och handledd av vården, rehabilitering och omhändertagande i teamrehabilitering. I fall med svår hudpsoriasis där arbetssituationen innefattar arbete som påverkas också av hudengagemang behöver oftast dermatologisk bedömning. Vården behöver tidigt samverka med arbetsgivare, företagshälsovård, Arbetsförmedlingen/coachingteam och Försäkringskassan. Det kan bli aktuellt med ergonomiska förbättringsåtgärder, anpassade arbetsuppgifter eller omplacering. Ett lagom rörligt arbete utan tyngre belastning för lederna och med möjlighet att ofta ändra arbetsställning är idealt.