Paniksyndrom

Paniksyndrom innebär återkommande oväntade panikattacker med plötsliga upplevelser av intensiv rädsla utan att det finns någon tydlig yttre orsak. Ungefär i hälften av fallen föregås panikattacken av en tids olust, spänning, nedstämdhet, och svårighet att koppla av. Stark rädsla för nya panikattacker eller konsekvenser av dem förekommer oftast. Agorafobi (torgskräck) är en annan vanlig konsekvens av panikattackerna. Enstaka panikattacker kan förekomma utan konsekvenser och som del i symtombilden vid de flesta psykiska sjukdomar. En panikattack karakteriseras av flera olika typer av symtom såsom yrsel, svårigheter att andas, hjärtklappning och dödsskräck. Symtomen kommer plötsligt och når snabbt sitt maximum. En rädsla för att ha drabbats av en allvarlig kroppslig sjukdom är vanlig och kan innebära upprepade besök inom akutsjukvården. Paniksyndrom behandlas med kognitiv beteendeterapi eller farmakologiskt. Information är en viktig del av behandlingen. Tillståndet kan i de flesta fall behandlas effektivt. Läkemedelsbehandlingen kan bli flerårig (se även Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom, 2010).

Funktionsnedsättningar är problem med yrsel, andningssvårigheter, hjärtklappning och dödsskräck. Dessutom kan patienten ha problem med olust, spänning, nedstämdhet och svårigheter att koppla av.

Under själva attacken har patienten svårigheter att utföra eller delta i aktiviteter påtagligt begränsad. Svårigheter att lösa problem, fokusera och genomföra vanliga vardagliga rutiner förekommer, särskilt under stress. Förväntansångest inför nya attacker leder i varierande grad till ett undvikande av situationer och platser.

Återgång till arbetsplatsen integreras i behandlingen. Vid svåra fall av paniksyndrom med agorafobi kan det vara nödvändigt att insatser sker i hemmet för att bryta undvikanden.