Astma

Astma bör betraktas som en kronisk sjukdom. Svårighetsgraden varierar från lindrig till svår eller livshotande. Symtomen, som är andningsbesvär, hosta och ökad slembildning, kan vara allt från sporadiska till dagliga och är ofta beroende av miljöfaktorer. Sjukdomen är ofta varierande i svårighetsgrad och spontana försämringar kan uppträda. Andra faktorer som alltid måste beaktas vid försämringar är allergen, rök, kemiska doftande ämnen, kall luft, fysisk ansträngning, luftvägsinfektion och stress. Astma behandlas med läkemedel samt genom att patienten undviker utlösande ämnen. Astma är som regel en kronisk sjukdom och full läkning och återställd funktion (som hos friska) går därför inte att räkna med. Behandlingsmöjligheterna är idag goda. Över-, under- eller feldiagnostik kan vara ett problem.

Astma ger luftrörsbesvär som kan öka i frekvens och svårighetsgrad. Vid en välbehandlad, lättare form av astma är funktionsförmågan ofta i stort sett opåverkad. Patienter med astma har en ökad infektionskänslighet. I samband med anfall påverkas andningsfunktionerna och patienten kan få problem att andas, andas genom munnen och att hosta upp slem. Problemen med andningen kan även medföra påverkan på hjärt-kärlfunktioner och patienten kan uppleva en känsla av tryck över bröstet, att hjärtat slår oregelbundet eller känslan av att hålla på att kvävas. Tillståndet kan medföra nedsatt fysiskt uthållighet.

Vid Astma under anfall är förmågan till fysisk aktivitet nedsatt under en kortare tid. Det kan innebära svårigheter att gå och att röra sig omkring på olika sätt (exempelvis att krypa, klättra, springa eller hoppa), samt att använda transportmedel. Tillståndet kan medföra svårigheter att hantera stress och andra psykologiska krav. Även möjligheterna att genomföra daglig rutin och hushållsarbete kan påverkas.